hämtning

erobraren och David Livingstone, vad hade de gemensamt? de tar sig till jungfruelig mark, behandlas som hjältar och öppnar vägen för glass från GB, full av palmolja, solkremar och sightseeing, kahki-shorts och troféjakt.

Avigsidan ved mänskligheten är att den måste förstöra det värdefulla, och reducera den till mänskligt mått, och vissa tål inte det vackra som andra äger, utan att ge sig på den. Det de inte själva har, måste de utplåna, eller få in i sitt herabarium, din och min parkeringsplats omgiven att köpcenturm, blev botten på den värdefulla och tidigare orörda naturen.

Tur-retur Lidinge-ön i dag, och jag har iblant märkt av en intolerans för andra mäsnniskor som ibland liknar allergi, och det blir inget bra.

Men en skall inte kasta sten i glashus, och den som är utan skuld, kan kasta den första stenen, jag har haft en för vass penna, den kan också såra, och om jag nu skall kasta sten, så bör den inte landa på de andra, sedan det är just människans förmåga att förringa det runt sig, jag själv inte tycker om.

Och dessutom så var kanske Sten helt utan skuld i eländet.

och aktionsformer.

Det finns knappt något mera ynkligt än när jag kommer ifrån föreläsningar och liknande från miljörörelsen och jag har fått veta igen hur illa vi ligger till, detta är seriösa föreläsningar men som handlar om kommande död och fördärvelse, jag blir till en räddhare och får klimatångest, utrotningångets och en väldig sorg.

Det vore kanske bra att varva aktionerna med att man bjuder, det kan vara allt ifrån fin musik, hemmgjorda kakor, utan tillsatser, dricka, trevliga performance som även alla barnen och jag klarar av, vänlighet, inkluderande och kanske att de får sitta och vila sig i stadstrafiken på en stol. Sedan det är girigheten som förstör, så kan en göra en liten skillnad i mellan slagen.

Efter vi hade varit på Henriksdalsberget, passerade vi Ersta och området, där de skall ta bort parkerna och laga en sten och asfaltöken. I natt fick jag mardrömmar om det, solen hade värmt asfalt och stenöknen till den grad att det fanns ormar i den, de försökte anfalla mina döttrar och jag försökte skydda dem, men under sten efter sten kom det fram ormar, då min yngsta dotter var väldig liten så låg det en orm på trappan då vi kom hem. Och jag måste medge att jag inte kan skilja på en stor snok och en huggorm. Men jag tror drömmen handlade om att i vår strävan att bygga bort naturen, så kan det en dag slå hårt tillbaka. Oavsett om vi människor gillar natur, gräs och ormar eller inte, så är det inte i vår hand att ta bort dem och designa öknar av stenar och asfalt.

Jag var riktig skraj då jag vaknade.