hej hej

bort från denna situaitonen. Det funkade jättebra på botanik och faunistik-kurs för min del. Det var inga problem så länge jag sysselsättar mig på rätt sätt. Jag hade inga större problem på resan tillsammans med Anna och tjejen häller. Det är själva stället jag bor på som har blivit så negaivt laddat att jag klarar inte av det. Jag som gillar självkontroll tycker självklart att det är ett nederlag att överge något för gamla och nya spöken. Då jag gillar det logiska och jag inte hittar logiken i att reagera på detta sättet, så håller det mig tillbaka, då jag tycker att jag skall börja uppföra mig. Jag har försökt snart att i flera år här att ta mig samman, jag får det inte till och det är dags att inse att det finns saker jag inte rår över, och det är verkligen dags innan självömkan äter upp, mig att vända nesan om och orietnera mig vidare, men innan tror jag att jag måste ha en planering, som jag inte får till, men måste jag det egenltigen? Det är nog kanske dags att simpelthen rymma från stället.

som är mitt ceve ser såhär ut, jag ville bli dansare, sedan hjärnkirurg och sedan miljövärldsminister, jag blev ingen ting, inte en gång inga ting, och efteråt föll jag i självömkan, som precis är botten av allting. Nästan, jaja vi gör alla våra karriärer i livet, min blev så här.

Men är självömkan så illa egentligen, lite uppmärksamhet är inte dåligt, eller hur? Lite uppmärksamnet är bättre än ingen, eller hur, oavsett vem den kommer ifrån, stämmer inte det alla ni med eran långa karriärer, detta är ett matematisk problem egentligen, och nu är det dags att hitta lösningen. Apropå så är det 28 grader Celsius, och det känns som om jag bor i en grill.