klinisk

För att biolgoin och läkareyrket delar mycken kunskap. 

Väldig många i min närmaste slekt jobbar i yrken som handlar om hälsan. Far gjorde det, min moster var barnmorska och jobbade på Rikshospitalet i Olso. Och många flera i slekten. Detta måste ju få ett legitimt avslut, vi skall ju rädda jorden och inte sitta introverta och se in i kroppen, eller hur? Jag har inte så många förföljare på mina sidor, folk har annat att läsa.

Min far fick utbildningen, de hade inte råd med den, och han hade varit Inge Ting? utan den. Sedan det är den äldsta sonen som ärver gård och grund. Och han ärvde inte gården och grunden. Odel: (https://sv.wikipedia.org/wiki/Odal) kallas det i Norge, och något liknande på svenskan. 

Biologi och medicin delar kunskapen om kroppen, om anatomi och fysiologi, om celler, sedan det är grundstenen i människan, och om DNA, vitaminer och om mineraler och om ernäring. 

Mikrobiologi tillhör även eller i största grad vit biologi eller medicin, nu har jag läst parallellt det de läste på Haukeland sjukehus. Sedan det blev till min fördjupning. 

Sedan har jag också läst om nervsystemet, om siganlsystemet och signalsubstanser, och varit inom diagnoserna och kroppens reaktioner i AHT-Utbildning som var en grundlig och bra utbildning.

Då är inget ytligt längre. Ytan som vi alla fester oss vid i mötet med en annan person blir borta. För innanför är det inte det så väldig ytligt. 

Sedan vi också har rört oss in i gaskamren lite, så skall vi se lite på reaktioner som drabbar de som har varit i krig, eller mött situationer så udda att kroppen inte har några naturliga reaktioner och bearbetning-system. Och hur människan ändå är duktiga på överlevnad och på att klara av extrema situationer.

Vi ska frossa i tabun, självklart, tabun är allt som inte passar sig, och allt innanför kroppen passar sig stort sätt aldrig, det är alla de äckliga merkvärdigheterna, som så absolut finns, men aldrig är riktig ytligt och fint nog. Vi tar knäcken på dem. Vi måste alla lida oss igenom detta som kommer nu.

Vi måste medge att den reaktionen jag fick i 2017, är den samma som många i gaskamren, ja de som överlevde dem, fick, och våren 2018 på kursen om ptsd förstod jag att jag hade vuxit upp med den, jag kan minnas den från 6 år och igen ifrån 11 år, det är alltså en fördröjning på ett par år. Jag har aldrig varit i något gaskammare. Men har samma reaktion som många krigs-skadade har, och många som flyr ifrån krig, som har upplevd att se eller möta något som inte det går att hantera via naturliga reaktioner. De glöms ofta direkt, men lagras i olika delar i minnet.

Det samma gäller säkert offren från Utøya, Estonia, Tsunamin, osv osv

Det tillhör de osynliga sjukdommarna, men kan även uttrycka sig, men gärna på ett helt utryckslsöst sätt. Och det blir motsatsen till en känslo-kanal. Man insjunknar.

Reaktionen kan komma om och när man hotas på livet.

eller våghalsigt, skall vi våga oss in på ett nytt tema. Låt oss att min far kallade upp mig efter, Anne Frank, vi har samma födelsedag och hon var två år yngre än honom. Boken får jag på min fyraårsdag. Min mormors mor hetta Anna och det var henne jag skulle haft namnet efter. På något sätt fick vi liknande erfarenther, Anne och jag, fast hon dog, var det 14 år gammal? eller var hon lite äldre? Det var ju också ett ödes spel att just jag skulle fördjupa mig i något, som jag aldrig i grunden trodde var viktig i någon större sammanhang

Där kan man bli sittande, men låt oss säga att åren gav till slut en kontur av mitt jag, och sedan jag har trott att folk i grunden är hövliga så har det varit väldig överraskande att se, att det beror på. Konturerna man ser, och det är säkert under påverkan, är anti-auktoritär, och kritisk tänkande, fast grubblande, vore ett bättre ord, fortfarande.

På lågstadiet fick hade vi prov på ordförståelse och ordet konsolidera, var ett av dem, jag gissade och fick tillfälligvis rätt, och sedan har ordet fått kött på benen.

Makt är ju konsoliderande, den har befestad sig över lång tid, via maktkampar och auktoritet, via privilegier och via pengar. Sedan är och blir dem som skapar de nivån som makten hamnar på. Självklart vill alla ha respekt. Om jag driver med Arbeiderpartiet i Norge, som slätt inte är det värsta partit, så tar de sig själva på högsta allvar. De har arbetat hela sitt liv, varje dag, och fram till en position, de har viktiga möten med folk ifrån hela världen. De har viktiga avtal med folk från näringsliv och med dem som de samarbetar med. 

Jag äger privligegiet att se det utifrån, och då ser det inte så bra ut. Och utifrån de förmågor jag äger. Men i forum med dem så hade jag nog verkligen kommit till kort utan ett max manus. Det att föra sig i sådant miljö, beror på att visa respekt för alla de olika människor som befinner sig just där. Det går ju inte precis att peka och skratta när man är där. 

Det vill säga att makten är ganska så fast, och att när får inbjudan i forum, så måste jag kunde föra sig och samtalet skall ligga på den nivån att jag inte får sista ordet. Det är nog inte så bra att börja där. Fast jag har humör, så är det inte alla som vill tycka det var någon höjdare. Man måste kansketa fason av en ål, sedan för icke-accepternade åsikter inte blir mottagit eller godatgit.

Konturerna av ett Jag, som är väldig beläst, som inte tycker så mycket om resultatet av makten och där utvecklingen bara följer ett passivt drivet förlopp, beroende på de avtal och de överenskomster de gör för stunden.

När man ser konturarna av sitt jag, så ändras något mera. Man förstår att man behöver stöd, miljön och faktisk kan ingen åsikt stå för sig själv utan stöd. Oavsett om det är kunskap eller inte. 

Konturerna av en person, som inte har finslipat sig i någon mljö, som fortfarande har drag av den negativa påverkan, men som också är syl-klar. Konturerna av någon som vill ganska så mycket, men som inte ännu har skrivit något max manus. Eller som över huvud tafgit inte ännu har börjat på ett. Om man vill något så kommer man inte så långt om man tycker de andra är dumma, det måste vara en högst ytlig betraktande. För det kan man absolut inte riktig veta i förkant.

För alla åsikter är man beroende av stöd, det spelade ingen roll om de var fakta eller fitkion.

där uppe får akta sig för sin arrogans, så hon inte dör ensam där på taigan eller tundran eller prärien, eller var hon nu är. Eller hur?

Då jag läset psykologi någon gång i tiden, jag tror det var Komvux, så läste jag om Reiss, med sina 17 basbehov, där makt var ett av dem. I alla år efteråt har jag tänkt på just det. Sedan det verkar vara folk som gillar makt för maktens skull, det är säkert bara en personlighetstyp. Och då har inte större syfte än att säkra sina privilegier. Det handlar om att få bestämma och att självklart är det mera attraktivt att få det precis som en vill och att äga i stället för att inte äga. Problemet uppstår ändå när det hindrar nödvändigt nytänkande. 

Men makt kan även betyda at påverka sin egen och allas situation. 

Det blev konsensus med frihandlen och där varan produceras där den är billigast, och säljs från där den produceras billigast. Och det är det som har skapat en stor elit med många priviliegier.

Och en natur på knän, som blöder.

Men om vi nu kliver in i sagovärlden så ser det inte häller bra ut längre, för att man har skapat ett gedigent troll. Och om vi nu alla spelar monopolspelet, med hotell hus och gator, så är det bara en vinnare. Låt oss säga att vi har skapat ett jättetroll, som i denna sagan bor långt i öst, och i denna sagan så finns det ingen Askeladden, eller på nynorskan Oskfisen, det kämpas inte, de bara framtför ett mantra: Ät oss upp! Ät oss upp! Ät oss upp!

Då makten överga både sig själva och sina egna. 

Och gott smakade dotter-sodd? Ja enligt en av de gamla sagorna.

och över på tesen: Alla andra är dumma.

Och sedan skall vi se vart vi landar då. Låt oss säga att vi passerar ett uteställe och det sitter 99 personer, just där, medan grannen har 0 gäster, det är ett ute uteställe. Och då ser ni går den anti-auktoritära, i ensam majestet och sätter sig ensam på det ute utestället, för att den tycker att det är fånigt att 99 klumpar sig ihop på samma utestället. Nu ser vi det hela utanifrå, och då ser det annurlunda ut. 99 styck kan inte ha fel, tänker de då de ser den tvärra ensamma personen sitta där på tvären, alldeles själv. Och folk kan ju få för sig att det inte är anti-auktoritärt, det hela liknar bara ofantlgt mycket på Mr. Bean, en socialt obegåvad man, som också sitter och tvärar.

I ögonen på 99 stk så kan det ju även se så ut.

Bonderomantik, arbetareromantik och annan romantik, försvinner, när man börjar att se på det ur vissa andras perspektiv, och retoriken börjar få rätt, sedan det hela beror på ögat som ser.

Om man skall vara rent korrekt, så är det så att det inte är en person som bedömmer vem som är dum eller inte, att tro att alla andra är dumma börjar att anta helt andre dimentioner.

Ja rent bokstavligen.

och tesen: Hela Arbeiderpartiet var korkade! För att de inte använde mina fars pengar på något bra sätt. Ja det kan jag tycka det, men nu har de nu helt andra åsikter där förståss. Han hade ju tillit till dem i själva namnet av att stå upp för några viktiga värden. Och vad spelade det egentligen för någon roll om han gav dem pengar eller inte, det var ju inte han som bestämde. Och han gav dem pengarna högst frivilligt, och det finns ju långt större bovar i det landet. Eller hur.

Deppresionen står på lur, för vem skall man egentligen tro på när det var så där.

så måste vi medge att själva debatten hamnade på lågmål, och drog allla ner dig, och hela debatten sjönk ner till ett långdraget lågmal, driven av dem som bärare av lågmålet innuti sig. Och sedan saknas det politiker som skär direkt ignom. Och som kapar den dåliga tråden av, och lyfter nivån upp direkt vidare. Sedan politikk skall ligga högt. Vem orkar att repetera det som sägs av vissa i dag. Det att gå med på att bemöta debatten där den egenligen ligger och spegla det hemska som egentligen uttalas och tillåtas, för att man tar dem på orden i stället för innehållet, det innehåller mycken grov förtal, som bara egentligen är lortigt.

Som kan speglas direkt i själva innehållet. Det finns vissa typexempel, och det kommer av att bakom ytan till den som uttalar det, ser det precis lika illla ut som det ordgrant belv sagt, och om en bara speglar det så villa det reflektera det skrämmande tillbaka.

Klinisk fritt från val?

Om man redan har sänkt debatten till Vi i Sverige/Norge vill, där Vi betyder Jag, så har vi ju redan val-resultaten i år i Norge och nästa år i Sverige. 

Demokrati låter stort, gör det inte? Men om nu inte finns några krav på en poltiker, den måste inte ta en test innan den blev svensk? Politiker? Den behöver inte kunda ordet klimat, den kan vara helt dum, och i dum ligger två variabler, inte särskilt vänlig och inte så uppvakt, och då kan man ju ha argumeterat med att det var väldig dumt sagt.

Storting, riksdag, kum? Och kummerlig?  Ingen höjdare, för ingen av de andra politikerna har häller några visioner och drömmar, det är redan tomt? Det gäller bara att vara hal?

Exempel? Det finns riktig många, som man inte bara ska överhöra.

Och att äga egna visioner, är inte det politik? Med klara mål-bilder av framtiden. Och en fungerande en.

För vem orkar bara en ny föreställning?  

är inget. Vi skall tillbaka till Mr.Bean, för han är överallt och vill ha en finger med överallt, och vad blir det då? Det blir riktig plågsamt, han välter om kull allt runt sig. Han är extremt klåfingrad. Att jag också tenderar till att göra det? Ja på något sätt, för utan någon ram, så blir dock igen bara konturlöst och skapar följd-problem. Det gäller att rama in sig och sitt fokus. Det kan bli en ödesfråga med, det är inte så bra att sitta med handen och fingrarna mitt i smäten jämnt. Vi börjar om i första klass igen, sedan jag inte lärde just det i skolan. För om man sitter med fingrarna i fatet och i otida jämnt, så finns det värre skräckscenarier än Mr. Bean, det hela kan börja att se rätt så trumpigt ut.