hämtning

ärvt många av min fars drag och det är jag stolt över, kunnig, hövlig, lyssnande och hjälpsam, att det inte är inne i tiden? Men det är ju bara just nu, snart blir det det. Att far valde bort tiden med familjen, inte var närvarande och prioriterade fel, inte var socialt duktig och valde det som han själv tyckte om, att han inte var så kompromissvillig, envis och högferdig på sitt sätt. Ja det får ju stå för hans nota, men många försöker kanska även att smita ifrån sin nota.

aldrig berättad om jag kunde ha låtit bli. Det blev till ett måste för att komma vidare.

Att argumentera utifrån bara ståndpunkt ville ha varit toppen på intellektualitet.

Och i kraft av sig själv stå högst på alla punkter.

Suverän och kunnig, precis perfekt, och akademiskt akademisk.

Intelektuellt intelektuell, men hur blir det med erfarenbaserad kunskap?

Biografi, nej, jag hade far, han var politisk, men inte verbal, jag hade troligen varit politisk ändå, och att måtte begrunda det erfarenhetsbaserad, ja det är inte någons preferenser, och att strunta i det och att tro att andra struntar i det, att ignorera sin egen historia?

Nej troligen inte, de flesta har ju en historia, och troligen är det mångas som inte är så olika min.

En historia är bara en historia, och att blev som den blev, det bara blev det.

Apropå så var jag på Fågelströms arenor i dag och lånade två salmebøker på vägen, historian och kulturen en kommer ifrån, formar mycket av den man blev, samt de fem man omger sig med?

Apropå så var det bra att komma till Stockholm då engagemangen växte, om man är engagerat så ville Norge ha blivit som en tvångströja av frånvaron av ett utåtriktad miljöengaemang. Den biten ville ha varit en viktig del oavsett. Man är tross allt bara en bit av något större, men det har varit stort att vara en del av något som representerer hoppet. 

Jag hoppas det snabbt växer till main streamed, och så dumpar vi bara politiker som är ur tiden.

i samhällsplaneringen, vem är inte kompetente och varför, och är de hänsynslösa dömda till att dra oss alla med utanför stupet? Är det bara inga riktiga vuxna som kan hindra maktegalenskapen?

Det är ju vår tids ödesfråga.

Som barn klarade jag mig med att hålla alla undan mitt, och med att förstå världen och att alltid vara förbäredd. Men är inte det orimliga krav i velferdssamhällen? Då jag förstod att världen inte alls är idealistisk, lät det inte längre orimligt.

Det var en överlevelsestrategi, men inget recept för ett bra liv. Men sedan livet inte är ideellt, så blir DET mallen, annars går små tjejer under, samt naturen, och alla som inte kan hävda sin rätt.

Jag klarade mig så vitt, men än sen? Skall jag måtte se på att de kör jorden slut också?