i samhällsplaneringen, vem är inte kompetente och varför, och är de hänsynslösa dömda till att dra oss alla med utanför stupet? Är det bara inga riktiga vuxna som kan hindra maktegalenskapen?
Det är
ju vår tids ödesfråga.
Som barn klarade jag mig med att hålla alla undan mitt, och med att förstå världen och att alltid vara förbäredd. Men är inte det orimliga krav i velferdssamhällen? Då
jag förstod att världen inte alls är idealistisk, lät det inte längre orimligt.
Det var en överlevelsestrategi, men inget recept för ett bra liv. Men sedan livet inte är ideellt, så blir DET mallen, annars
går små tjejer under, samt naturen, och alla som inte kan hävda sin rätt.
Jag klarade mig så vitt, men än sen? Skall jag måtte se på att de kör jorden slut också?