hämtning

barndommen är mörklagd, har jag inte börjat bearbeta förlusterna från tiden, jag var populär och gillad, det var inte bara skolkompisarna som blev borta, det var allt och alla relationer som försvann, i andras illvilja, det är omöjligt att bearbeta, det är omöjligt att förstå, det finns många nästlor, många som inte bryr sig om varken barn eller natur. Alla dessa som bara ser sig själva, sina egna behov, de är för många i redaktioner, i politiken, överallt blandar de sig med och ser nästan ut som vanligt folk. De bryr sig inte om sina egna barn, de är alibin bara, de kräver bara barnen skall göra precis som dem, annars fryser de bara ut sina egna barn, barnen är som bilen, fasaden utåt, välklädda i sista skriet, totalt ignorerade. Självklart har man barn i egenintressen, de skall fortsätta ens projekt i bolaget, Bara Barnmat AB, där de barnen de inte tycker om, mosas till barnmatspureer och säljs ut för ta 10 för 2, och alldeles okänsligt säljs de och äts de, fast det någon gång i tiderna hade ett stort värde.

Då var det en fin människa eller en fin natur.

haft någon andra fokus vore jag död nu, det var nära ögat i 2017,

livlinan kan bli riktig kort, särskilt om en plötslig en dag förstår hur själv man är.

Människor som verkligen bryr sig finns, men är som sällsynta växter,

nästan omöjliga att skilja ifrån mängden.

Sången, om man hittar rätt fokus, så blir det andra mindre, men inte alltid, sedan uppväxten min var sång, själv har jag förhållit mig til den, som en klok person,

men även så är allting kopplat till någonting personligen, nästan all musik.

Musiken separat ifrån personligheten, ja det vore riktig skönt.

Nu har jag hamnat i norske salmeboken en stund, den är häller inte neutral,

och som sagt ca 10 år gammal, sjöng jag denna tillsammans med skolkompisarna i barnkören i kyrkan, på den tiden skavade allt runt mig i mig. Det var ingen lycklig tid.

Jag minns ingen lycka. Jag minns inte annat en ett enormt skav.

Det måste ha varit värre än jag minns.

Eller det minns jag inte riktig.

Troligen minns jag det,

allt för gott.