hämtning

mera att säga, varför slutar jag inte, jag upprör mig själv.

Jag har även gillat vacker musik, sedan den är plåster, eller på norskan, plaster på såren.

Musik är läkande, precis som rörelse, att berabeta kan även vara att lämna det dåliga för något bättre.

Självklart är det också politik, journalistik, juridik, osv osv osv, vi bygger upp eller ner världen alla ihop. Och vi är beroende av världen och den av oss.

Det beroende av avtal mellan länder, enskilda politiker och allianser, men den enskilda interreagerar alltid på något sätt, och alla är inte bara offer hela tiden, de är även medregisör, och skapar scenen. 

är kalla som is, men betyder inte att man skall följa dem, helt apatiska.

Att man skall underordna sig, de är ju inga förebilder, de kanske bara mördar en om en inte följer dem, men serni, men då förstör man alla andra, om en följer dem, så sviker man alla de andra, som inte är onda. 

Ärlig talat, i Amazonas blir de mördade, men det finns inga själ att svika, fast detta kallad demokrati, flertal i att svika? Nej man kan inte gömma sig bakom andra, inte bakom orden demokrati, inte bakom fasader och bilar och barnen, det bara upprätthåller regnskogen och naturskogarna i hela väldens snabba utrotning.

Ingen kläder fegheten, den är alltid ful, man ser nöjd på att giljotinen kapar andras huvud, i tillägg till feg, är det helt utan känslor.

Iskallt ser en runt sig och bara en själv och bilen och barnens kläder betyder någonting.

Identitet, vem vill en vara? En förebild eller bara en likgiltig en.

Att man blir uppskattad som man är? Så länge man har fin fasad?

Okej då fegisarna.