haft någon andra fokus vore jag död nu, det var nära ögat i 2017,
livlinan kan bli riktig kort, särskilt om en plötslig en dag förstår hur själv man är.
Människor som verkligen bryr
sig finns, men är som sällsynta växter,
nästan omöjliga att skilja ifrån mängden.
Sången, om man hittar rätt fokus, så blir det andra mindre, men inte alltid, sedan uppväxten min var sång,
själv har jag förhållit mig til den, som en klok person,
men även så är allting kopplat till någonting personligen, nästan all musik.
Musiken separat ifrån personligheten, ja det vore riktig skönt.
Nu har jag hamnat i norske salmeboken en stund, den är häller inte neutral,
och som sagt ca 10 år gammal, sjöng jag denna tillsammans med skolkompisarna i barnkören i kyrkan, på den tiden skavade allt runt mig i mig.
Det var ingen lycklig tid.
Jag minns ingen lycka. Jag minns inte annat en ett enormt skav.
Det måste ha varit värre än jag minns.
Eller det minns jag inte riktig.
Troligen minns jag det,
allt för gott.