hämtning

Jag har börjat testa allas gränser, telefon-säljarnas och de skall vara tacksam att jag hade min far, och lärde anständighetens gränser, och vill aldrig andra illa, den finns inte eller fanns inte.

Annars hade jag börjat ta upp samtalen. Otroligt slitsamt.

Det är en tid för att vara själv, självvalt, det går inte att klincha med makten, i dag lovade mannan mig jobb, innan jag hade svarat på hans frågor, jag fick inte jobbet, och alltså var det hela oärligt, jag väljer att gå i klinch, och det skall man aldrig gör med utövande makt.

Sedan den dålig makten gärna fuskar.

Själv självare och självast, jag var värdlig strak som barn, detta är inte sättet att bygga upp det igen, sedan makten använder metoder, som jag ALDRIG kunna ha annamat, för att det är utom alla gränser för det som är okey. Okej är okej för att man inte gick över gränsen.

Jag tar aldrig telefonen mera, det är som att prata med allt jag har varit med om, det blir inte bättre i repris. Och vem man får mest på tråden? telefonförsäljaren.

Jag behöver också tiden mycket själv, för att det gamla på avstånd, då det dåliga.

och det mästa har jag inte kommit på själv, det var jag och Kristina från Järna som började med procenterna, hur många procent är si eller så, det blev en sport i det, med döttrerna hade vi leken om vilka namn ville välja Stigobert eller Dagobert, mkt roligt. Jag har haft vänner, folk som har stått mig nära, och som jag har delat mycket med, men livet är också faser, de var närmare eller längre borta. På skolan och i Café-gänget i Södertälje, som var i grunden roligt och lärorikt tid, lärde man att känna folken och såg levde nära, någon gillar man för all tid. Jag har pratat med många om mångt, jag har inte varit utan folk, det ville vara fräckt att säga det, sedan det inte är sant. Mycket i min natur är nog att inte dela så mycket av mitt, men det vet man inte om själv, jag har inte gjort det. Olika miljön man är i är mera eller mindre utvecklande, många från Södertälje har jag kontakten kvar, för att jag tycker om dem, de kankse inte blev preoffesorer, men det blev inet jag häller, och jag har inte de kraven på folk jag tycker om, det är andra ting som rankas högre. Jag har en stor förmåga till att gilla folk, men har jag förmågan till att visa det? Tror folk att jag är något mera, för att jag har pluggat, jag tror inte det, för så snävt är det väl inte? Kusinen var en stor inspritör i hela barndommen. Hon är verkligen trevlig. Om man skall ha det trevligt tillsammans med andra, så är det trevligt som är limmet, om de är trevliga med eller utbildning, spelar inte större roll, sedan limmet är inte allt en kan och vet, limmet är kärlighet? i alla fall så måste det vara godtycke, man giller dem som ger något av sig själva, som bjuder och är inkluderande.

Och dem har jag mött.

Kan jag sluta nu, dumma jag, varför sitter jag egentligen här, jag kommer på mig att jag tänker på saker, som jag förmulerar, och sedan så blir det naturligt att skriva ner det. Att laga historier eler kriminalhistorier och liknadene verkar helt främmande, jag har inget behov av att göra dem, men jag förstår häller inte att folk läser detta, det är helt absurd, på sitt sätt.

Alldeles absurd, för mig som har varit så privat.

Kankse är det även jag som avvisar andra, men det är medvetet, men jag gillar inte att få folk för närma, sedan det har blivit naturlig att ha det så.

Och så hade jag inte velat haft det.

pest eller kolera.

En som röker eller en kleptoman?

En som snarkar eller en som aldrig klipper tånaglarna?

Plötsligt blir Åge populär igen, men varför?

Snart vill ingen ha dem som flyger.

Alla flög förutom Åge, han tog tåget.

Därför!

Jag skiver stort sätt inte längre för att det är roligt, ett eller stället undervägs, ger det bara stresspåslag. Det är faktisk inte roligt längre.

Det är också att återgå till allt det som förstörde.