hämtning

skadebeteende kan aldrig lyckas i relationer, de blir kanske rika, men vad vi gör mot andra förföljer oss genom livet. Om målet enbart är att vara rik, kan de ju känna en falsk lycka men de kan aldrig dela den, om målet är relationer, så blir de bara lyckade i den mån en tar häsnyn till den andra. Att: Jag inte bryr mig? Det är bara det, att alla gör det, och att fatta att alla har en roll i hur det blir, är viktig. Den dagen man fattar att man själva kan ändra sig och att hänynsfullhet inte är fult, så börjar man ha hittat livets nyckel, till att lyckas i alla relationer.

Då kan man vara sig själv i relationenen och dela lyckan, det är ju vackert, eller hur?

Jag är otrolig less på mantran i dag, den dömmer ju folk till att inte kunne dela någonting.

Att känna sig lyckad som människa, vore det inte det bra?

Jag känner mig inte lyckad. Det är nog svårt att gå runt i den känslan.

Men målet är inte farligt.

Det handlar inte om att överge sin styrka, det handlar om att omfördela den på ett bra sätt.

lärde jag känna som barn, nu har jag redan skrivit om den, i alla formar.

Jag tycker inte om den, det handlar om att tro att den man ringer till är ett byte.

Det handlar inte om utbyta något, det handlar om att tillägna sig andras ägendom, deras ståställe i tillvaron, deras skor, och de ser inte vad de gör mot i andra i telefonen, eller scenen efteråt. Samvete byggs upp via berättande, säkert, men gränsen borde ha varit i dem via föräldrarna eller skolan, folk skall lära att bygga någon ting sammans, inte riva ned andras. 

Jag är verkligen less.

Man bygger ingen ting med att förstöra andras byggnader.

Varför lärde de inte sig det.

Jag klarar inte förmedla dem det via ett telefonsamtal.

Det är det man kallar meningslöst.