hämtning

i teve 4 sitter de och intervjuar Ingen som vill bli någon. Eller något kanske. Inga vill bli något! Är stickordet. Vi kanske startar med en intervju av den fria tidningen, ja det är deras utgångspunkt de vill bli den fria tidningen, men då måste Inga som vill bli något, göra ett djupintervju, av vad de djupast långt där inne känner för ofrihet som ger behovet för att komma fri, fri från vaddå, och hur känns det. Något är på spåren, efter en svunnen frihet.

Inga är kanske på spåren av friheten!?

uppfattas av vissa som lågt, de kunne inte tagit mera fel.

Jag sitter och låtar efter retorikinlämningen, och undrar på folken där uppe, var blev det av människan? Och samtidig känner jag på alla dessa låga bemötande, av folk som gav sympatiska förstaintryck. Jag har förlorat det naiva tilltron till deras äkta jag, bakom och alla fagra ord. Detta eviga oärligheten och skenet av något som inte finns. Är det som tillväxten? Det hela är bara en tom konstruktion, på konstruktionen. Eller var det något jag missade då? Sedan nästan allt är gjord av tillväxt, så finns det inget underlag möjligen, eller så är den komplett ihålig. Vad är äkta? Deras natur? Kanske. 

Om jag var en eminent författare så kunde jag lura in et budskap, som bara drog folk till sig.

Detta havererade här. Det blev jätteklent.

For penger kan man kjøpe bekvemmeligheter men ikke bli bekvem.
Tilfredsstillelse men ikke bli tilfreds.
Luksus men uten å kjenne den
Glitter som ser bare ser kitsch ut.
Gull uten utstråling.
Varme som bare passerer,
Pels men uten sjel.
Uteliv uten liv.

Så skomakare bli vid din hest!