hämtning

varet.

Bara inga måste se att jag kan bara kan ha en boll i luften samtidig. Bara inga måste se att jag har sprickor i fasaden. JAG har nu lösningen och tar patent på den. Jag ser med avsky på alla i kontorslandskapet, och pekar på dem med pekfingret, och blir inte avslöjad, då jag varierar mellan att vråla: ditt kryp och ditt kräk till dem!! Ni förstår, det är så kort väg mellan despot och fjant. Och bara inga måste få se det!

som kontorsråtta, DET blir andra tider det. JAG skall få folk till att krypa för mig, buga, och bära mina kläder, öppna min portiföljer, de skall måste säga, ha det, på anständigt språk, JAG skall minsanten lära dom när dum får säga Ja eller Nej. Hele områder skakar, för att just JAG är på väg! Och det är ett enormt erbjudande!

Folk som bloggar under eget namn, får ta stryk, för varje komma ungefär. Och kan tydligen inte säga ett ord utan att måtte stå till svars för varje punkt och komma. Det är faktisk löjligt, för budskapet dränks i den processen. Och de komprimerar och korrumperar och härsar hejville med seriösa åsiktsbärare, och jag som för ett par dagar tyckte jag sto i vinden med väderkvarnar, även det blir löjligt. Jag är försåvitt ingen, och ingen estimerar det jag skriver. Alla komma punkter och allt passerar just som laxerolja. In och ut i det stora intet. Återhämtning, på ett sätt om jag slutar låtsas att slogs med väderkvarnar. Det var faktisk folk som verkligen slogs med väderhanor och hönor, och de måtte sänka sig ner till deras nivå. För så vitt måste vi alla anpassa oss, tyvärr, till allt och alla. I det blir det motsatt: häft dig med bagateller, då det är kärnan, som det gäller. Vid att röra runt i bagatellerna, tappar folk det viktiga budskapet. Det är det som kallas härvärk.