hämtning

kan jag inte skriva på cevet eller hur? Extra trofast och pålitlig, det luktar baj av det, gör det inte? För för trofast måste vara lägste punkten på jorden. Det måtte vara någonting fel på mig, eller hur? Men jag vill inte springa mera medvetet, vi har så olika personligheter att det går inte an att mötas på någon mitt, för den finns inte. Felinställd, är ett bra ord, och jag måste lära som en gammal hund, att bara sitta. Cäsar hundcoach hade varit bra att anlita för båda parter. Och jsg måste akta mig resten av livet, då jag aldrig mera kan in i relationer, där de vill att jag ska springa. Jag är uppfostrad till att springa, och kan säkert gå igång på det om igen. Det vore pinsamt det. Alla goda ting är tre? Tja, den som lever vidare får se. Men vissa cirklar måste brytas, för att få in nya varaktiga mönster.

För den jag ville vara, var supermannen. Men skylten tuff runt halsen.

sorgen vill jag inte inse.

Och det är att vi aldrig blir en perfekt eller per fekt familj, det är jag som äger illusionerna. Jag kunde springa mil för dem, i hopp om att det lagade allting, och det är jag som inte kan säga nej till dem, det vilar på mig, och hoppet jag alltid har burit på, om att får äga ett hem, att det råder idyll, att jag blir älskad och får prinsesskjol, och tårta med många ljus, att de väntar på just mig, och att jag vill få tre rätters middag, medan jag sitter i godstolen. Det är jag som har så svårt för att lämna mina innersta önskningar om att få en perfekt familj, där jag äger tillhörighet.

Det är jag som måste lämna illsuionerna, för att bli fri, och det är den allra tyngste insikten, av dem alla. Jag kommer aldrig att få det jag önskar, det kommer alltid att kosta mycket mera än det smakade. Och jag har fastnat i den lögnen. Eller illusionen.