hämtning

bra ut att sitta att fokusera på vad en känner, vilken slitsamt fokus.

Att klanka på folk så att de blir ledsna måste vara onödigt,

kommunicera är inte det för att förstå, och inte missförstå?

Det är ingen mening i att prata med folk som vill misstolka. Jättekonstigt och då måste de ha sig själv i fokus jämnt, de måste stå i vägen för sig själva, men att i tillägg göra livet surt för andra?

Konstigt. Ganska helkonstigt och helt helkonstigt. Eller känns det inte så?

sitter jag inte och fokuserar på vad jag känner, det är likgiltig, då jag försöker att följa de olika teman, som folk drar fram, och jag försöker att förstå vad de menar. Och jag kopplar inte mina känslor till det. Men det gör jag om de berättar om sig själva, då kommer medkänslan på. Jag brukar inte ha fokus på mig själv. Och sedan jag anstränger mig för art följa med, så är inte mina känslor involverade alls, då det inte är dem vi pratar om, men olika teman. Jag hade aldrig kommit på att prata om mina känslor, det känns lika relevant som en jordenruntresa med ballong i 80 dagar typ. Det känns komplett irrelevant och så trodde jag att alla andra fungerade, gör ni inte?