sitter jag inte och fokuserar på vad jag känner, det är likgiltig, då jag försöker att följa de olika teman, som folk drar fram, och jag försöker att förstå vad de menar. Och jag kopplar inte
mina känslor till det. Men det gör jag om de berättar om sig själva, då kommer medkänslan på. Jag brukar inte ha fokus på mig själv. Och sedan jag anstränger mig för art följa med, så är
inte mina känslor involverade alls, då det inte är dem vi pratar om, men olika teman. Jag hade aldrig kommit på att prata om mina känslor, det känns lika relevant som en jordenruntresa med ballong i 80 dagar typ. Det känns
komplett irrelevant och så trodde jag att alla andra fungerade, gör ni inte?