hämtning

eller aktivt passiv.

Kan man säga att man har varit aktiv, när en alltid har stått i bakgrunden?

Förste gången jag var med på miljödemonstration var 1981 då de skulle bygge ut Altaälven, med Gro Harlem Brundtland, fagre ord blev till makt, jag kan inte säga högt att det var för 37 år sedan, de ville tro att jag står på gravens rand redan, den älva och älv efter älv efter älv försvann, precis som all natur, men ett och ett och ett ingrepp verkar inte så mycket. Det blir lite för store ord att säga att jag har varit aktiv, Greenpeace fanns på den tiden med. 89-91 var jag aktiv medlem av Naturgruppa i Naturvernforbundet, jag gillar inte att vara i mitten, så det blir lite tomt självberöm att säga aktiv, Greta är aktiv, i och med att hon vågar att ta plats, men jag har varit med i de sammanhang jag kan, lite som påtår, ja ungefär. Det var förste gång jag deltog verbalt och vi ropade: La älva leva, och sedan har jag blivit lite osäker, för det verkar vara det motsatta som händer. Men det är långt värre att vara aktivt passiva som 83,7 procent av Sveriges befolkning är, de bidrar med ett överförbruk på 900 %, per person eller persson, eller är jag ute och cyklar nu? Och de borde dela skammen därefter.

Med att börja pånytt i cirkeln, detta är fortfarande min nuvarande favoritlåt...
Och säkert för mycket. Och känslorna går vidare och rymmer djuren och naturen.

mening med mitt liv, är att känna identifikation med alla andra människor.

Jag vill inte känna förakt, att någonting är bättre än någonting annan, att mäta varandra med mått, som skapar enorma glapp imellan folk och folk. Okej alla är inte lika, men känslan av gemenskap är det samma som liv, oberoende av de olika förmågor folk har. Förakt, det finns inget livgivande i det, det frodar ingen ting, jag skräms över känslan. Att värdera andra efter konstgjorda mått, det känns iskallt, kirurgisk och vitt, och jag vill inte vara en som inte ser det mänskliga i folk. Jag får väl häller brottas lite, än ända mina dagar i desillusionerad förakt. Jag gillar inte den känslan, naturligt känner jag häller inte den känslan, jag tycker om folk stort sätt, det verkar som att man får brottas med olika saker i livet, nästan oavsett. Jag vill inte sitta och värdera andra efter en rätt och feltabell, då är det väl bättre att ha fel själv. Jag vill inte vara någon mall för rätt och fel, det vore hemskt ganska enkelt, att landa där för gott.

Ganska enkelt hemskt.

Med vad den nu kommer med...

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!