hämtning

inte i ett träsk frivilligt, något var det som höll en fast.

Men man vet aldrig helt vad som håller en fast, i tröstlösa träsk.

Apropå nobelpriset så kan ni nominera mig nästa år till Nobels fridspris, sedan jag var den, som inte startade tredje värdlskriget, som kunde nästan ha varit som skotten i Sarajevo, orsakad av en gaskromotograf vid IMP i Bergen. Och jag skulle så gärna haft en semestervecka i Oslo.

Jag har alltid längtat gränslöst efter att få just den medaljen, och jag skall gå med den varje dag runt halsen, för att visa upp mig, jag menar den.

Nejdå, jag har inet någon succeshistoria att visa upp, jag har aldrig trott att jag är duktig på något speciellt, och allt jag har gjort har styrts av pur interesse. Och summa summarum så har jag ändå haft success, för att jag fick tva fina döttrar. Det ÄR jag glad över personligen. Och sedan livet mycket är ett lotteri, så får en vara riktig glad för det en fick. Och inte fokusera för mycket på det en inte fick.

Jag har alltid haft lätt för att gå vidare, och har inte önskan om hämnd eller att ge igen. 

Fast det smakar gott ett tag, så smakar det ont efter ett längre tag.

Nej, drapperiet faller inte, då jag håller i det. Jag förstod att jag hade fått fel version av min barndoms historia, det stämmer inte överens med minnen, och barndommen är i stor grad förljugit. Redan som barn började lögnerna och troligen bli det svårt att rekonstruera det som hände. Om en serverar fel historia i barnet, vad händer då, ja man tror inte på sig själv, och ens barndom är borta. Det finns fragment igen, som inte stämmer med det jag hörde. Något minns jag självklart som alla delar. Men det som är personligen finns som bruddstycken, medan det aldrig bekräftades, men jag fick en annan historia, som inte rimmar. Orsaken är att historian är oklädlig. Detta förstod jag då jag läste AHTUtbildningen, och självklart är det förståndet som hotas, när det avkräftas, det man minns. JAg hade inte räknat med att någon ville upprepa det jag var med som barn, sedan det som händer är att en står på så tunn grund, och just vissa saker triggar det gamla, som jag nog inte alls var så ferdig med som jag trodde, och sårbarheten är just att trigga igång känslan, av att det jag är med om, inte rimmar med verkligheten. Som barn tar man skuld ansvar och tror att det är en själv som bär ansvaret för att det blev som det blev. Man tror att man gjorde något allvarligt fel, och att man är delägare i bolaget: Dramaturgi AB

Drapperiet får jag hålla, tills armarna blir för trötta.