Nej, drapperiet faller inte, då jag håller i det. Jag förstod att jag hade fått fel version av min barndoms historia, det stämmer inte överens med minnen, och barndommen är i stor grad förljugit. Redan som
barn började lögnerna och troligen bli det svårt att rekonstruera det som hände. Om en serverar fel historia i barnet, vad händer då, ja man tror inte på sig själv, och ens barndom är borta. Det finns fragment
igen, som inte stämmer med det jag hörde. Något minns jag självklart som alla delar. Men det som är personligen finns som bruddstycken, medan det aldrig bekräftades, men jag fick en annan historia, som inte rimmar. Orsaken är
att historian är oklädlig. Detta förstod jag då jag läste AHTUtbildningen, och självklart är det förståndet som hotas, när det avkräftas, det man minns. JAg hade inte räknat med att någon
ville upprepa det jag var med som barn, sedan det som händer är att en står på så tunn grund, och just vissa saker triggar det gamla, som jag nog inte alls var så ferdig med som jag trodde, och sårbarheten är just
att trigga igång känslan, av att det jag är med om, inte rimmar med verkligheten. Som barn tar man skuld ansvar och tror att det är en själv som bär ansvaret för att det blev som det blev. Man tror att man gjorde något
allvarligt fel, och att man är delägare i bolaget: Dramaturgi AB
Drapperiet får jag hålla, tills armarna blir för trötta.