hämtning

till den allmänna ignoransen jag växte upp i, så har jag värre minnesfragment och minnesbilder, samt känslor, som är helt mörklagda och som jag aldrig har fått bekräftade, och samtliga väcker känslan, ren skräck. Och som jag kanske långsamt kan försöka att bekanta mig med. Det kalles trauman, men i ytterpunkten av livet, börjar själva uppskattningen av livet, av livets värde och kampen för överlevnad. Livet har allt för stort värde till att släppa taget i det, och det är hela livet som har värde, helt ifrån det minsta till det största, det gäller allt med livet, helt ifrån en liten nyckelpiga och till de största majestätekarna som elefanterna. Och det innebär en stor respekt för allt liv och egentlig allt som ger oss förutsättningen för livet här på jorden.

en känner sig utsatt i sin egen familj, så ramlar en ur de sociala ramar, och vägen tillbaka har varit jättetung, ungefär som att klättra Mont Everest eller Mont Blanc själv, i fotformsandaler och shorts och utan stöd. Det ligger en latent rädsla, och den går nog aldrig över. Tilliten blir så skör och förväntningar så låga. En kan räkna med vad som helst av vem som helst. Vissa saker är obotliga och det är en tidlig utsatthet. Det är egentligen inte reparerbart, sedan det var de allar närmaste och sedan alla, och vägen tillbaka är verkligen svår. På ett sätt så är jag över detta, på den andra sidan, så är det där botten finns, och det är svårt att bli hemmavan där. Men sedan så känner en sidor av livet som andra inte törs att bekanta sig med, för att det känns för farlig, nu har jag rest så många rundor, att jag törs att försvara de på botten, och jag undrar på om det verkligen är botten, sedan avvik finns i andra spektrar av livet med, även hos de som låter andra hamna på botten. Det är ingen höjdare det häller, och vad som befinner sig på bottnen där, handlar om teman, som absolut skulle ha kommit på agendan. Dessutom finns det inga egentliga gränser däremellan. Det handlar om människors mörka sidor. De är egentligen mest skremmande först när en är rädd för dem. Och vissa fall så behöver en vara det. Och i andra fall så är det i onödan.