hämtning

har ju klarat att plugga, jag råpluggade sommaren 2017 med skafotten över huvudet, varje dag på olika bilbliotek och lässaler i Stockholm, jag visste öppetiderna på dem alla, det var inget bra sätt att genomföra ett studie, och sedan har jag drömt sedan alltid att jag inte klarar gymnasiet, det ligger 500 böcker med 500 sidor var, och det är vår och snart och jag är chanslös, det är även orimliga krav som har vilat, det är bara det, att vill jag någonting, så verkar hjärnan tro att det hela handlar om 500 böcker varje bok på 500 sidor som då jag pluggade kemi, fast det var roligt så kunde böckerna slå en ihjäl med hela sin tyngd. Att gilla kemi är det udda, en skall liksom gilla bra litteratur, men inte formlar, jag gillade det en gång i tiden, är det lite märkvärdig? Bortabanan, inte sportigt eller balklänningsaktigt, fast jag inte har använd glasögon, fast jag behöver det, vad är normalt att gilla likssom, jag har tappat kollet. Teven, kanske spöken och mysko grejer, mat och mat och mat, självklart gillar jag att äta mat, sport och skrot, och spratt, ja det gillar jag och jag gillar att balansera, det får man inte göra, gör man, men i dag gjorde jag det ändå, jag balanserade hela vägen på en fänder, och tror ni inte minnsann jag klarade det. 1- 0 till Norge, så klart. Kanske skall jag bli lindansare hällre, det gäller att målen hänger lite för högt, eller hur? eller? Regn är patetisk nog, som tårar, de skall tvätta bort det som ligger där, det fräsha upp allting, och är inget att klaga över, utan regn torkar allting bort. Och all ting bli till öken. Vem vill ha en öken i Sverige?, de måste vara korkade. En måste kunde tänka både före och efter.

havarerar mina planar, och kanske vill jag förbli inga ting.

Inga kom och inga gick, står det på graven, som ligger utanför kyrkogården så klart, man gräver inte ner inga ting, där liksom. Jag känner en extrem frustation, för att jag inte klarar att fokusera alls vissa dager, det är bara detta tramset jag orkar, att leka med tastaturet, som vore det ett piano. Ta det piano.

Ordning och reda, är jag, systematikern som gillar kemi, alla grundämnen i sina fack, prydligt i boxar, så välorganiserade, precis som med gramatiken, varje komma på nästan rätt plats, petig och pedantisk och alla på sin plats, och alla ska få sitt, och sedan funkar inga ting, som jag vill, eller inte som jag vill.

Jag gillade också fysikalisk kemi och entropi där allting går mot kaos om det inte tillförs energi, så funkar folk, det är mycket enklare att riva allt ner, demontera, klottra, än att bygga upp igen och upp igen.

Och sedan funkar jag så för tiden, då jag saknar nästan helt energi, och går på sparlåga, vissa dagar glömmer jag bort, och då har jag alla gamla planer på. Och nästan dag haverar det jag har byggd upp, då jag är alledeles blåst, och sedan är det saker så klart som drar energin bort, då jag naturlig har ett överskott, som inte finns nu.

Sorgligt med sorg, för det är vår, tussilagon och allt sprätter eller springer och tittar fram och det går att överse allt skräpet ifrån männsikor, några minuter per dag, innan fokusen försvinner på det som är vackert, och skräpet zooooomas in. Tyvärr, jag tycker om det här, och trivs inte med det fulaste hos människor, oviljan att bygga upp saker. JA visst kan de bygga upp saker fort, men det var inte det jag menade.

Jag vill ju något i alla fall, så då blir det inga fick inga't till, okey fel gramatik.

Jag undrar vem som läser denna smörjan?, jag minns några få jag har givit den till.

Och svaren skickar ni till min webblåda, märk kuverten, bevingade ord.