havarerar mina planar, och kanske vill jag förbli inga ting.
Inga kom och inga gick, står det på graven, som ligger utanför kyrkogården så klart, man gräver inte ner inga ting, där liksom. Jag känner
en extrem frustation, för att jag inte klarar att fokusera alls vissa dager, det är bara detta tramset jag orkar, att leka med tastaturet, som vore det ett piano. Ta det piano.
Ordning och reda, är jag, systematikern som gillar kemi,
alla grundämnen i sina fack, prydligt i boxar, så välorganiserade, precis som med gramatiken, varje komma på nästan rätt plats, petig och pedantisk och alla på sin plats, och alla ska få sitt, och sedan funkar inga
ting, som jag vill, eller inte som jag vill.
Jag gillade också fysikalisk kemi och entropi där allting går mot kaos om det inte tillförs energi, så funkar folk, det är mycket enklare att riva allt ner, demontera, klottra,
än att bygga upp igen och upp igen.
Och sedan funkar jag så för tiden, då jag saknar nästan helt energi, och går på sparlåga, vissa dagar glömmer jag bort, och då har jag alla gamla planer på.
Och nästan dag haverar det jag har byggd upp, då jag är alledeles blåst, och sedan är det saker så klart som drar energin bort, då jag naturlig har ett överskott, som inte finns nu.
Sorgligt med sorg, för
det är vår, tussilagon och allt sprätter eller springer och tittar fram och det går att överse allt skräpet ifrån männsikor, några minuter per dag, innan fokusen försvinner på det som är vackert,
och skräpet zooooomas in. Tyvärr, jag tycker om det här, och trivs inte med det fulaste hos människor, oviljan att bygga upp saker. JA visst kan de bygga upp saker fort, men det var inte det jag menade.
Jag vill ju något i
alla fall, så då blir det inga fick inga't till, okey fel gramatik.
Jag undrar vem som läser denna smörjan?, jag minns några få jag har givit den till.
Och svaren skickar ni till min webblåda, märk
kuverten, bevingade ord.