till allt jag har burit på, så blir det en sabla börda, förstår ni slappfiskar, vill ni verkligen smita så jag skall gå runt på och bära på eran skit, okej, prova att vara val en dag, så
får ni filtrera skiten som ni slapp ut, det funkar att vara korkad ansvarslös, livet är inget partaj, det är undandtagen förstår ni, inte vardagen, kom igen sabla slappisar, upp från soffan och ta ta tag i skiten ni släpper
ut. Går det an att vara så korkad, att ni tror att det borta det ni slänger, korttänkt, ja fruktansvärd, man får inte vara så sabla korttänkt förstår ni. Har ni inte börjat att gråta än,
nehej, det kallar jag likgiltig. Är det jag som skall ta den med, och sedan skall korkad bondekärlek på teven, sabla ingenting. Livet är INTE bonderomantik häller. Det är inte vardagen föstår ni, vardagen är lite
tuffare än som så. Det går inte att äta bara grädden, någon måste även baka tårtan och vispa grädden, ja och inte som teve-romantik. Att jag är för konkret, ja! just nu plingade det in. Jag är
fruktansvärd konkret, och jag kan vara stenhård, precis som en gråsten från den oorgansik kemin. Och jag fruktansvärd arg på alla sytare, som sutrar för inget. Hallå. Kom igen och gör någonting då.
Och inte med påfågelkostym. Jag är fruktansvärd less med, av den passiva hållningen till slappfiskarna. Det hela är pinsam teater. Att jag inte får slänga stenarna i säcken på någon. Men attans det
behövs, någon måste faktisk göra någonting. Jag kan verkligen vara förargat och nådlös, det finns för många jehovas vittnen, jobbigt att veta att de odlar dagen då allt skall gå under, så
att bara de skall överleva. Det känns helt hopplöst ut, tänka alla de vannsiga budksap folk går runt med som förstör bara mera och mera, att alla behövs, tja men inte deras budskap. Det är verkligen får många
männsikor som jobbar som mursten i den hemska förstörlesesfronten männsikan i dag är med i. Och folk som jobbar för systemet som förstör, skäms på er! Ni kan verkligen inte bara följa order, det är
en dödsynd det!