hämtning

är det ett nyord? Jag var duktig i skolen och haft stora ambitioner och drömmar som en efter en tagit slut. Det har varit motigt, om jag verkligen ville någonting, och dörren stängs i stället. Och i stället så fick jag annat och det är jag nöjd med, värdefrågor har blivit det viktigaste, och jag känner lätt tacksamhet. Det att inte komma dit en vill, när en vill, kan leda till att en inte tog det för givet, men känslan av prestationstvång? Om en gav allt en gång i tiden och inte kom i mål, så har det kanske satt sig, en känsla av att alla mål innebär max stress? I en så stor grad att det liknar en låsning?

När jag söker ordet på nätet är det Tommy Hellstens senaste bok som kommer upp, jahaja?

Och för första gång i livet orkar jag inte genomföra de avtal jag har gjort.

Motståndet är för stort.

Andra gången i livet är det kanske, i 1987 sa jag ja till att jobba på ett projekt, som blev för stort i längden. Evig ägas bara det förlorade, enligt Henrik Ibsen. 

Och det förlorade har jag verkligen hakat mig fast i.

Och jag verkar odla det.

Som äpplen.

Typ

överutbildat.

Det är lätt att kasta sten i glashus, eller på glashus.

Och Sten kanske inte gillar det.

Jag har svårt för att förstå statistiken, och jag har svårt för att ta mig samman för att förstå.

Det är bara olika spärrer, som försvinner när man går in i det, men aldrig har det varit flera spärrer. I bland kan det se ut som en mur, en egenbygd en. Och där frodas paniken.

Och det bristande fokus jag har, gynnar det inte.

Jag tillhör en generation eller flera, som kunna utbilda sig långt ovanför det matnyttiga. 

Och generation företag, de flesta har fingret i många samtidig, och det gynnar inte totalen, samröra kallar vi det, när man kan äta körsbär med de som förstör med den ena handen, och sedan vilja rädda miljön med den andra handen. 

Renhårig kallas den som undviker det, och det är en stor skillnad mellan, som Nalle Puh säga ja till båda och, och mellan den som då är mera ärlig. I sig själv är det nog lagligt, som det mesta i dag, men det gör det hela svårt, det är som en typ väv, och skutan blir desto svårare att vända på. 

Att vara renhårig och rak, ärlig och djärv, och Inte en järv, för då är en snart utrotad, är undantagen i dag, eller är jag helt på jorden kanske? eller helt ute och cyklar. Jag tror även olika lärosäten driver samverkan med privata, det blir inte någon tydliga vägval när en rider på två hästar samtidig, eller tio. Jag har aldrig haft den möjligheten som tur är, och jag är nöjd med det.

Det är även ett privilegium att ha möjligheten till att prova att köra rakt.

Av och till känner jag mig priviligerad. Mycket priviligerad.