är det ett nyord? Jag var duktig i skolen och haft stora ambitioner och drömmar som en efter en tagit slut. Det har varit motigt, om jag verkligen ville någonting, och dörren stängs i stället. Och i stället så
fick jag annat och det är jag nöjd med, värdefrågor har blivit det viktigaste, och jag känner lätt tacksamhet. Det att inte komma dit en vill, när en vill, kan leda till att en inte tog det för givet, men känslan
av prestationstvång? Om en gav allt en gång i tiden och inte kom i mål, så har det kanske satt sig, en känsla av att alla mål innebär max stress? I en så stor grad att det liknar en låsning?
När
jag söker ordet på nätet är det Tommy Hellstens senaste bok som kommer upp, jahaja?
Och för första gång i livet orkar jag inte genomföra de avtal jag har gjort.
Motståndet är för stort.
Andra gången i livet är det kanske, i 1987 sa jag ja till att jobba på ett projekt, som blev för stort i längden. Evig ägas bara det förlorade, enligt Henrik Ibsen.
Och det förlorade har jag verkligen
hakat mig fast i.
Och jag verkar odla det.
Som äpplen.
Typ