överutbildat.
Det är lätt att kasta sten i glashus, eller på glashus.
Och Sten kanske inte gillar det.
Jag har svårt för att förstå statistiken, och jag har svårt för att ta
mig samman för att förstå.
Det är bara olika spärrer, som försvinner när man går in i det, men aldrig har det varit flera spärrer. I bland kan det se ut som en mur, en egenbygd en. Och där frodas paniken.
Och det bristande fokus jag har, gynnar det inte.
Jag tillhör en generation eller flera, som kunna utbilda sig långt ovanför det matnyttiga.
Och generation företag, de flesta har fingret i många samtidig, och
det gynnar inte totalen, samröra kallar vi det, när man kan äta körsbär med de som förstör med den ena handen, och sedan vilja rädda miljön med den andra handen.
Renhårig kallas den som undviker
det, och det är en stor skillnad mellan, som Nalle Puh säga ja till båda och, och mellan den som då är mera ärlig. I sig själv är det nog lagligt, som det mesta i dag, men det gör det hela svårt, det är
som en typ väv, och skutan blir desto svårare att vända på.
Att vara renhårig och rak, ärlig och djärv, och Inte en järv, för då är en snart utrotad, är undantagen i dag, eller är
jag helt på jorden kanske? eller helt ute och cyklar. Jag tror även olika lärosäten driver samverkan med privata, det blir inte någon tydliga vägval när en rider på två hästar samtidig, eller tio. Jag har
aldrig haft den möjligheten som tur är, och jag är nöjd med det.
Det är även ett privilegium att ha möjligheten till att prova att köra rakt.
Av och till känner jag mig priviligerad. Mycket priviligerad.