hämtning

att folk har blivit häktade på orden: framgång, success som synomym med stjärna och bolags-VD? Hjälte det doftar gammalt, och de fleste har tappat kollet på vad det är, framgång & success, och jag skall bli bäst, men vad är bäst, det är ju mallar vi männskor skapar inom tidsrum. 

Och en kan tävlingar om det mesta, det är liksom där man skall visa på sin bästhet, bäst på att fjärta, det hade varit roligt det?! Eller hur!?

Jätteroligt, särlig om folk började ta det död seriöst.

Om det gick sport i det.

Serie-mästaren för tjugonde året på rad.

#Tjejen för framtiden, Hon är bara en hund, och hundar är det för många av i världen, men Tjejen är väldig klok hund, man kan se långt in i hennes bruna ögon och nästan se in i evigheten, men hon bits den som kommer fort för nära. När Anna Tjejen och jag möts, så sitter vi tre, ja fyra om Bobo (hund) är där, och 5 om Nälla (hund) också är med, och skrattar gott åt inget. Tjejen är ju den födda stjärnan och kan lyfta allt upp flera meter med sin närvaro. Hon är i sig själv ett varumärke, inte för snabba cash, men genvägen till hjärtat mera, som hon lätt trillar runt lillfingret sitt. Dessutom har Tjejen riktiga tänder, som en människa, det ni, hon är mera än en vanlig hund, hon. Hon är en liten rackare.

Som kan konsten att förföra en stackare, vem det än nu skulle vara. 

Man är ju inte mera än en del av sig själv, jag passar tillsammans med min likasinnade gubbar från min uppväxtort, där står enbald, enfald och envald, tvåbald och tullball tillsamans och slår några lägre skämt och skrattar länge och väl åt sig själv, och just då har jag kommit hem.

Jag passar som farbror, för skämten är anpassad den nivån, man kan inte bli mera än man är, kan man? Skämten kryllar ur, som vore det helt naturligaste delen av jag och kanske var det just det det var, och jag kommer nog aldrig att bli dalai lama. 

Det är jag lite lessen för, för vis är den ultimata toppen, och jag för nog nackspärr om jag skall föröska se den. För så långt var det upp dit.