hämtning

är det punkt, en driver inte med vendettor och kaster bort det som var fint och smashar det totalt, som vuxen har man ett överordnat ansvar för att avsluta efter att det är avslutat. Att gå lågt är bara att gå lågt, och kommunikationen speglar vilket nivå en lägger sig på. Det finns aldrig själ till att förstöra något mera, i ruiner, så är de värd att sparas, det finns ingen själ till att kriga för krigens skull, det så många förluster som kan förebyggas vidare, särskilt om alla har samma inställning. Annars så är det inget mera som skall sägas om detta. Allt förstörande är bara det.

med händerna bakbundna är snart över, två år av lidande, och då börjar ett nytt liv, visst skall man inte äga det någon har gjort, men man ska vara försiktig och inte hamna som en ny förövare.

Men sedan är det inte jag som bestämmer konsekvenserna, det fins ett rättsystem för dem, det borde ha kostat mycket mindre med ett förlåt, men det verkar kosta mycket mera, det kostar visst enormt mycket mera, det är allmänt, men även tidstypisk, och det smakar dåligt.

Det hade varit snällt att spara mig för att skriva om det, det var alldeles helt i onödan.

Jag har inget behov för att kasta bort orden på det.

Och det känns inte okej.

Inte för min del.

Häller.