med händerna bakbundna är snart över, två år av lidande, och då börjar ett nytt liv, visst skall man inte äga det någon har gjort, men man ska vara försiktig och inte hamna som en ny förövare.
Men sedan är det inte jag som bestämmer konsekvenserna, det fins ett rättsystem för dem, det borde ha kostat mycket mindre med ett förlåt, men det verkar kosta mycket mera, det kostar visst enormt mycket mera, det är
allmänt, men även tidstypisk, och det smakar dåligt.
Det hade varit snällt att spara mig för att skriva om det, det var alldeles helt i onödan.
Jag har inget behov för att kasta bort orden på det.
Och det känns inte okej.
Inte för min del.
Häller.