hämtning

De sista åren har jag fått mera information om mig själv än sammanlagt alla år innan.

Jag började sjunga hos en sångpedagog, hur i all världen kom jag på att börja med det? Jag har sjungit i kör i många år och bedömt mig som en lite dålig medelmåtta. Så jag kan sjunga? jaha, det visste jag inte. Kan inte alla det? Och vad i all världen skall jag göra åt det?

Sedan, nej före var det, så kom jag på att jag skulle skriva en miljöblogg, den gick sin egen väg, och en dag var det en som sa att jag kunne skriva. Jaha kan jag skriva? Kan inte alla skriva? Och detta är inte precis Dostojevskij, precis, detta saknar allt djup.

Sedan fick jag höre att jag hade ett gott minne, jasså har jag ett gott minne, men har inte alla det? Hur i all världen hittar de hem utan?

Jag har späglats de få sista åren på ett sätt som gör att jag inte känner mig igen, sedan jag trodde  at vi var lika, jag tycker rommen saknar väggar och tak, jag känner mig inte igen och hoppas jag inte måste leva med rymden som tak och väggar. Det känns inte hemmavant.

Jag vet att jag har en förståelse av biologin, men är dålig på detaljkunskap, jag bruker inte fördjupa mig, mycket av kunskapen har kommit via Facebook. 

De sista åren innan jag flyttade hit och kanske ett tag efter drömde jag at jag, eller vi ständigt flyttade runt i nya och nya hus, i de sämsta droppade regnet in eller det låg i mossan, men många var fina och somliga blev gengångare i drömmarna, nästan så att jag började bli bofast.

Via psykologen i Bergen, ja visst gick jag hos psykolog där också, lärde jag drömmarnas betydelse, och att mycket av det vi eller hjärnan jobbar med, är utanför medveten grubbel.

Vad med alla dessa husen, sedan jag aldrig blev bofast. Troligen har jag inte vetat vem jag är, vem vet egentligen det? Att bli för bofast betyder kanske att en kan bli för hemmavan, men att aldrig hitta hem, är häller inte så bra, sedan vi alla behöver ett ställe där vi känner oss hemma.

eller var det Jorden M/S på totalhavarikurs.

Men vem vill lotsa den tryggt i hamn, bara Inga, ja men hon kräks på öppet hav.

Den behöver någon kunniga vid rodret, styrmän, lots, däcksmanskap, alla som tar ett ansvar för att skutan kommer fram, finns det något hopp alls?

Den trumpiga tramsen, troféjägaren Puttut, Bandidosledaren brazil, och den kiniseiska ledaren, ja som visst lägger han ut några solceller, medan han plundrar Afrika, vi kallar honom: hanj honj, det sista är ett snällt namn, på min dialekt, dom lägger vi i järn under däck, för de ska stå för rätta om båten kommer väl fram, de döms för medvetna ekobrott, de är inga ledare, de kan inte en gång bestyra ett dagis, de hade ruinerat eller urinerat, dagiset genast; de får vatten med lite salt i och brödsmulor. Att man inte får ge igen, före de är dömda? Nej då, de ser ut till att leva herrarnas glada dagar, medan de förgör jorden.

Greta hade varit kompetent för rodret, och säkert flera, och här kan inte stå med luvan i handen, en måste försöka överta rodret, innan det är för sent.