hämtning

Är det bara på norskan det heter det, jag är uppvuxen ganska ensformig och jag behöver upptäcka livet lite på nytt, jag har bestämt mig för att vara med i olika sammanhanger och inte ingå i för nya nära relationer, sedan jag har Tjejen och Anna. Jag behöver våga vara i nya miljön och skaffa lita mera skinn på nesan, och inte hamna i nya konstellationer där jag sitter som på en öda ö. Hur tar man sig till sina mål? Man försöker och försöker och sedan försöker man igen, jag har blivit långt mindre rädd för att ta orden i de sammanhang jag är i. Målen är ganska klara, sedan tycker jag att jag sitter fast som plastflaskan på öppet hav, jag har läst fysisk oceonografi och havet är långt mera statisk, än man tror, i alla fall vågornas rörelser, och flaskan kan driva i land både här och där, så lite mera framdrivet har jag nog än plastflaskan, men inte så mycket mera än, nu för tiden. Målen har börjat komma men meningen eller känslan av mening har inte kommit i kapp.

Men sedan finns ju: kapp det goda hopp.

intrång på Facebook, så då får jag försöka ta bort den, men det som förvånar mig med alla som inte gillar andra kulturer är att de själv är gifta, ofta med en ifrån en annan kultur, man kunne tro att de måste då vara konsekventa. Men jag förstår att det inte handlar om krav på sig själva, det handlar om en grundsyn, och det vore intressant att förstå, för det handlar om att någon har skuld i den allmäna situationen, och några få använder sig då av detta. Det går inte att förstå hur andra tänker, det handlar om tidiga uppfattningar om världen som det är svårt att överge, några spelar på denna känslan hos folk medvetet, medan andra bara köper den, allt för Sverige, brukar att funka ganska bra, men det är också en fel konstruktion, sedan det är väl ingen i Sverige som är imot Sverige. Det finns alltid få undantag, men det handlar om då om folk som faktisk är helt på avvägar, och det är säkert några, men att ringa in dem kulturellt är omöjlig. Egentligen handlar hela miljöfrågan om att gilla Sverige, egen natur, egen produktion och egen energi och egen självförsörjning, i den grad det är möjlig. Det är för att bevara landets egenhet, av jordbruk och natur, folks vanor och människors närhet och förståelse av sin egen nära miljö. Det står inte i kontrast till något annan kultur, sedan det inte ligger värderingar i det, så det spelar inte någon större roll. Men det spelar en roll, hur en förvaltar sitt land och hur en bemöter andra. Kulturen blir till när målen är gemensamma. Och om man har mötesplatser där människor möts på riktigt. 

det är sällan jag har det, och jag har börjat dra mig för Facebook, det klart det är viktig att sprida informationen, men just nu är någon på siden i USA, de kan ju inte ro dit, och någon annan sprider den nya rekord- värmeböljan som ett glädjebesked, (en måste vara tilnärmad helt dum för att prestera att skriva detta, det är konstig att den inte blir gripen direkt för sådant förräderi, man är ansvarig för varje ord och mening man delar med sig, detta är på riktig) och alla min egna ord som når en millimeter in till de andra, det är kanske för att det drunknar lite i det andra flödet, det är en majoritetsfråga än så länge. Det måste finnas bättre sätt, jag förgår lite av detta. Och har börjat känna olust innanför Facebook, jag har inte instagram, eller tweet längre. Jag brukar ofta att hämta ny kraft, men nu känns det inte så bra. Mycket för att jag inte klarar att mobilisera framför min egen utbildning, sången som har blivit väldig viktig, och allt jag egentligen vill, och jag känner mig som vattenflaskan i plast som doppar på öppet hav, det känns inte alls så jättebra, och med teven delar jag mitt öde, vi har blivit som ett omaka par som håller i hop, trots att vi inte har mycket gemensamt. Och det är till gemensam förargelse, och den får alltid det sista ordet, och jag betalar för det. Snackar om dåligt avtal. Det skulle ha varit motsatt, så hade världen vandrat vidare på sina Bambie-ben, lite halkande, men inte ha placerat dem på månen. De har inte så många hjältar i treven, de står inte upp för något, och läser uppdraget innantill.

Det känns som en torketid och det är på tiden att försöka möta värmeböljan från bakhåll.