hämtning

Bara alla är det, och om vi låter attityderna att bli allt sämre, och inte ställer några krav på våra egna attityder, så går det mot ett samhälle där man inte längre kan tro på varandra och ha tillit till andra, politiken och public media. Jag har en känsla av att vi har närmat oss det, och att där nere hittar vi inte kvalitén.

det människan brottas aller mest med, vem kan man lita på, och vem kan man inte lita på.

Man kan lätt tro att det är jag och dom, och dom är en och samma. Som om dom hade bara ett huvud. Lite av Agatha Christies romaner handlar om vad som kan hända om alla lägger sin tillit till just den som inte är till att lita på, i grunden.

Det som långsamt kan gå upp för en, är att alla är så olika och att vissa kan man lite på till en stor grad och vissa till en mindre. Man kan inte överge sitt förtroende helt till andra.

Att tänka att alla dom är opåltiliga, blir inte så bra häller.

Och ofta kan man inte skåda dem på håren, och sedan det aldrig är tema som folk diskuterar med varandra, så ligger det i skuggan och där kan kriminal-litteraturen frossa.

Långsamt blir allting till, även kunskapen om andras kreditvärden.

inte min almanacka, ni ska se att det var den som for avsted i dag.

Jag har ju en grundläggande naivitet eller godtrogenhet, som har gjort att jag har farit riktig illa en gång i forntiden, därför är det också en verklig fråga, hur mycket tror man på andra, och när stoppar den?? Det finns inte något eget balanspunkt för mig, sedan det gamla är mörklagd, eller delvis mörklagd, inom mig, och därför har det aldrig blivit till något reellt balanspunkt. Almackan kan jag också ha glömt igen andra ställen, men där var hela livet och resten av året inrutad, utan så blir jag ganska virrig.

Och då har tappat jag bort gångsynen. För lång tid framöver.