inte min almanacka, ni ska se att det var den som for avsted i dag.
Jag har ju en grundläggande naivitet eller godtrogenhet, som har gjort att jag har farit riktig illa en gång i forntiden, därför är det också
en verklig fråga, hur mycket tror man på andra, och när stoppar den?? Det finns inte något eget balanspunkt för mig, sedan det gamla är mörklagd, eller delvis mörklagd, inom mig, och därför har det aldrig
blivit till något reellt balanspunkt. Almackan kan jag också ha glömt igen andra ställen, men där var hela livet och resten av året inrutad, utan så blir jag ganska virrig.
Och då har tappat jag bort gångsynen.
För lång tid framöver.