det människan brottas aller mest med, vem kan man lita på, och vem kan man inte lita på.
Man kan lätt tro att det är jag och dom, och dom är en och samma. Som om dom hade bara ett huvud. Lite av Agatha Christies
romaner handlar om vad som kan hända om alla lägger sin tillit till just den som inte är till att lita på, i grunden.
Det som långsamt kan gå upp för en, är att alla är så olika och att vissa kan
man lite på till en stor grad och vissa till en mindre. Man kan inte överge sitt förtroende helt till andra.
Att tänka att alla dom är opåltiliga, blir inte så bra häller.
Och ofta kan man inte skåda
dem på håren, och sedan det aldrig är tema som folk diskuterar med varandra, så ligger det i skuggan och där kan kriminal-litteraturen frossa.
Långsamt blir allting till, även kunskapen om andras kreditvärden.