hämtning

skylta med att jag lämnar Facebook ett tag, då ska jag försöka avsluta sommarkursen i botanik och den svenska faunan, namnen är helt olika de norska, och konstig nog kom jag med på dessa för mig viktiga och centrala kursen just under den perioden, då hjärnan jobbar för fullt med annat, och tar inte emot mina egna kommandon om att lära nytt. Den blockerar inte riktig all ny information, men det allra mesta låter hjärnan passera utan att det fester sig som kunskap, jag kan repetera det 20 gånger, och efter det, så kan namnet höras lika obekant ut. Jag har verkligen haft förmågan till att plugga, jag har tyckt om det, både för att det tillfredställer vetande-behovet, och tydligen för att jag en förmåga till att lagra det, ta det fram igen och glädjas åt det. Nu när jag försöker kommandera hjärnan till att adlyda, vänder den det döva örat till mig, och ignorerar mina kommandon, medan den häller recirkulerar gammalt skrock. I all onödan.

Och det är inget att skylta med att jag har dumpat i viktiga kurs efter kurs efter kurs.

För då räknas man inte som någon i dessa miljön.

NEJ det var inte JAG som dumpade, det var bara min hjärna, blir den nya ursäkten.

behaglliga temperaturer på 26 varmegrader, det har inte meterologerns rätten till att värdera, ordet behaglig är ett värdeladdad ord, och de försöker omdömeslöst att snacka publiken efter munnen. Kanske några tycker det och kanske inte, men meteorologens mandat är inte att värdera vädret känslomässig. Alla tycker eller känner inte att det är behagligt, det är för tort, och  det är brandfara och det saknas grundvatten i stort sätt hela Sverige, behagligt är ett värdeladdat ord som berättar för folk att de skall känna det behagligt, och deras superlativer är något som är opassande och inte alls okej. Och superlativarna tillhör inte väderbedömningen.

Det är att värdera vädret. Och ordet behagligt var ett obehagligt och opassande ord.

Sedan jag vaknade på soffan just nu, på grund av sömnproblemen, där jag bland kan somna till på soffan, och fick med mig efter det behagliga vädret, att de intervjuade de Greta, som har sin sista dag på Mynttorget, och jag hade tänkt mig dit, men nu har allt jag tänkte göra havererat på soffan.

Troligen blir det färre folk på Mynttorget när Greta tar sin båt över till USA och då behövs det verkligen folk, som orkar att stå där vidare.

Då blev det soffan i dag och så en långsam färd genom punktlistan.

Det är lite höstkänsla ute och de första bladen har blivit bruna, om det nu är hösten eller bara tort? Det som har ändrat sig är att sommarsesongen har blivit längre och troligen kan vi vänta nya värmetoppar, ut i det som förut var hösten och som har blivit till en förlängd sommarsäsong.

en smältdegel av olika kulturer språk livssyn och uppfattningar.

Vi är i en tid det är extra svårt att kommunicera, och sedan hinner vi nog inte nå de tre generationer då alla känner sig som ett folk.

Att kommunicera ett budskap när det delvis inte uppfattas och det ska passera så många barriärer, är det kört redan där? 

Nu har jag pratar med personer som odlar växter för framtida undre världar, ärlig de kan inte ha sätt filmen tommelisa och mulvadtillvaron, vem vill byta ut fåglar frihet och djur natur för någon läbbiga växter under jorden, och livet betyder så lite, att de inte reflekterar över det.

Människan som allting mått, nej tack, att skapa konstgjorda liv via genmanipulering, nej det är bara manupeliring och de flesta vet hur det känns. Livet ala Stureplan, och speedy Gonzales.

Lusten att lämna fälten kommer och går, att skydda de närmaste, men inte under jorden, folk är hopplöst off, och vissa går det inte att ta allvarligt, och de skall egentligen inte ha något att säga till, åsiktsfrihet, nej egentligen är det bara den som kan styra ett skepp på havarikurs, som kan manövrera nu, att media också är off, nej det tror jag inte, men de har nog någon på toppen som har bestämd deras kurs och de vågar inte att stå upp mot dem, då får barnen häller offras. 

De tycker nog det är enklast att lösa det så.

Stugan i fjällen har kommit närmare efter denna sommaren, och det är inte så långt dit som det kändes förut, att jag vinglar? Ja okej då, men jag vinglar i alla fall stadigt. Efter en resa i massan påverkas jag av det. Det känns inte bra, sedan när jag hör de olika samtal, ser jag all den långa avståndet till deras olika världar, och den som är min. 

För att vilja skydda sin natur, måste det finnas en känsla av närhet till den, men den varken ser jag eller hör jag, när jag åker runt utan bilens skyddande begränsning mot varmansson, kollektivt ser jag mycket folk på resa mot sina olika avvägar, och ingen som tar ansvar för resans mål.

Det målet vi alla måste vilja nå, om vi skall ha någon chans.

Och där expetarnas åsikter väger tyngst.