natur och klimatfrågan är död seriösa, men för att bli lyssnad till måste man tas död seriöst. Ingen satsar på för lätta kort, eller de vill kolla hur lång tid det tar innan skutan havarerar,
eller leta sprickor i skutan, man kan inte förvänta annat, så är det bara, och det går inte att ta personligen. Om jag nu har delat en petition, om att säga till media, att lyfta upp frågan från underrapporteringen
och få den dit skall vara. Det är omöjlig att nå en kritisk massa, när man inte beskriver problemen och deras omfang. Man kan aldrig agera på ett problem som inte är ringat in. Men sedan vet inte många att det är
en underrapportering och sedan kan jag inte förvänta att människor satsar på just mitt.
Jag är död seriös, men jag har inte alltid agerat död seriöst, humorn är inte alls död seriös, och det
kan kallas lite gulligt och charmigt och en smula naivt i blant, man satsar inte där, men många gifter sig med det. Det är också välmenande när folk påpekar att så är det, och en får lyssna till det och
acceptera den nivån som andra bedömmer att man står på. Det kan gott vara att det är bättre att skriva böcker än att öppet stå för åsikter. Står en öppet upp för något,
vill man oavsett vem det är, försöka att sänka personen, även för att se om den är lämplig.
Låt oss gå bakåt åt nobelfesten, där jag har varit flugan i taket, och sedan råkar
jag ramla nerså jag ligger med huvudet i soppan till kungen och benen pekar rakt på nobelprisvinnarens nos, och jag säger glatt: tjena knugen, soppan smakade inte så värst, men plötslig ser jag 10 AG5 riktas mot mitt gulliga
huvud, där guldet har flassat av med åren. Då var det inte alls så gulligt längre.
Men själv menar jag att jag är mera seriös än något annat.
Men fortfarande är det bara ett påstående.