hämtning

vi har skapat har vi gjort oss vädlig oberoende av alla andra, och tror det är normalt.

Men det är det inte, det som många erftersträbade som frihet, är en kort historisk lucka, som när vi inte kan tillfrädställa ensmamshusållen behov längre, klappar ihop, och det är varandra vi är beroende av i all sin osmaklighet. Väl många tycker så om inneklämdhet. Men det är en resurs att vara förberedd på det. Det att behöva ting ifrån andra står inte högt i kurs, det är det något ett omsorgsbolag skall ta sig av, okej under kort tid fungerar det, och som vi alla nu vet, på jordens sparsamma resurser, som vi tär upp, med alla konstgjorda behov och livstilar. Det är sorgligt att de flesta är så fångade i sitt sätt att leva på, att de rätt och slätt inte kommer fria ifrån det.

Sorgligt var förnamnet. 

skälvklart hade jag valt bort det, det är ju privat, men just då var det den utvägen jag fann och sedan har det blivit till en vana, som är svår att vända. Jag ville inte valt bort något av det jag har varit med om, sedan det blev till allt jag har, och det är jag glad för, bara framtiden blir ok, och då är miljöfrågan den som är det största hotet även för min del, vad är meningen om att fördjupa sig i homopterans sugsnabel, om allt är kört. 

Det är det som kallas den stora meningslösheten.

retorikern rätt, istvan bistvan, rösten har hakat upp sig i pur skräck flera gånger i barndommen, jag har trauman vid 4,5 - 8,5 - 14,5 och 19,5 års ålder, så ungefär och sedan skakade grunden rejält redan vid tre års ålder, troligen, jag hann fråga min far några viktiga frågor, för far var en ärlig person. Sedan fick jag ett nytt trauma för två år sedan.

Två ting har kommit ut av det och det var bra att jag valde sångpedagog i stället för logoped, jag är långt mera glad i att sjunga, och att jag nu vet, att jag bara kan ha pålitliga folk nära, ostadighet och oärlighet och opålitlighet är rena rama ruinen för min del.

Det vill inte funka i längden, och man lever bara en gång, ja här på jorden.

Troligen är det en mening i att trauman splittrar minnet, det är inte meningen att de skall bevaras, sedan det egentligen är bara andras skrot och inte någon ting att minnas.