retorikern rätt, istvan bistvan, rösten har hakat upp sig i pur skräck flera gånger i barndommen, jag har trauman vid 4,5 - 8,5 - 14,5 och 19,5 års ålder, så ungefär och sedan skakade grunden rejält redan
vid tre års ålder, troligen, jag hann fråga min far några viktiga frågor, för far var en ärlig person. Sedan fick jag ett nytt trauma för två år sedan.
Två ting har kommit ut av det och
det var bra att jag valde sångpedagog i stället för logoped, jag är långt mera glad i att sjunga, och att jag nu vet, att jag bara kan ha pålitliga folk nära, ostadighet och oärlighet och opålitlighet är
rena rama ruinen för min del.
Det vill inte funka i längden, och man lever bara en gång, ja här på jorden.
Troligen är det en mening i att trauman splittrar minnet, det är inte meningen att de skall bevaras,
sedan det egentligen är bara andras skrot och inte någon ting att minnas.