hämtning

var ordet, jag som är så lösningfeixerad och påhittig, blockeras, förnuftet slår knut på sig, och 100 små och stora problem blir till en vikt på 1000 kg utan någon tråd att nysta i, sedan jag inte hade någon att fråga om hjälp, men har alltid att lösa alla problemen själv, så möter jag alltid mig själv i dörren, när den har fastnat och där står jag till alla tåg gick ifrån mig. Det är inte så lätt att vara en människa och alla har sina punkter, där de blockerar utgången för sig själva, det är ingen som är perfekt och alla möter vi något som är för stort för oss, alla behöver alla någongång. När det är viktiga tåg som går, så blir jag olycklig i tillägg. Det är onödigt sedan det inte är för stora men för många problem, som hopar upp sig. Det är dessutom inte alla problem som är mina, men på grund av snäd fördelning, så får jag bära dem. Det är lite i onödan, faktisk.

Eller mycket i onödan.

för jag bryr mig för mykcet, och just nu flyter all information fritt upp i huvudet.

Homopterans snabel, jag har tagit fel av dagarna, det är en dag extra som jag inte har råd med, och då har ju kursen redan gått, hela kurslitteraturen, alla miljöporoblemen och alla mina egna problem snurrar runt och runt utan att jag får någon stillstand och stopp i flödet, runt och runt och runt tills utmattning. Jag kanske är god på att ge andra råd, men jag har inte förstått att jag är någon än. Jag är verkligen dålig på att prioritera och förstå att jag står först på min egen lista. Jag är verkligen dålig på det. Jag är nog också duktig att förbise mig själv.

Jag kanske aldrig bli någon någonsinne, för detta funkar jätedålig.

Det är skamligt jättedåligt, för att det funkar inte alls.

Jag tror att om jag inte är där, så går skutan ner, jag undrar på om det är en över- eller underskattning av min egen förmåga. Jag tror att jag inte står pall, och passar på, så havaverar den JUST DÅ. Hela skutan går, om jag blundar, det måste vara överkurs. Det kan inte vara så på riktig. Detta måste vara gamla lagningar som strular, det hela måste ha gått mig till huvudet.

homopterans sugsnabel, har nästan kört slut på mig, jag är fullständig utkörd, troligen är slagordet, fossilerna ut av Sverige, vi dumpar dem i Norge, okej då tar jag hela vägen upp till stugan. Tur och inte retur. Ofossilt.

Folk värker bry sig gränslöst lite och kommunisera ännu sämre. 

Det är sjukt att se på.

Sjuk beror alltså också på situationen.

Det är sjukt att inte bry sig.