hämtning

jag har suttit och sett på Henrik den 8de, och är helt paralyserad, hur i all världen klarar de att vara så onda mot varandra, det har satt sig i ryggraden, men lite av beteendet ser jag på kursen där jag går, i bland är det ett litet lortspel, ja säkert som i kortspel, men det är så långt ifrån den jag är, jag är väldig glad i folk, lite hopplöst för glad i, och det kan nu bli frestande att parsitera lite på det, säkert, för jag märker det inte så lätt, apropå så såg vi en paracitväxt i dag, en tallört, en Ericareaceae, ja ungefär, en snyltväxt. Och apropå Henrik den 8de, så var det modernt att leva ut allt som var fult då, det var fullständig okej, och jag är schockad in i ryggmärgen, för jag har inte förstått att man gör så på riktig. Jag är fortfarande glad i min mor och far, fast de var odågor som mina föräldrar, och i dag så kände jag glädjen av att ha haft far som alltid hade näsan i marken och som var så glad i naturen, i dag mitt i mossan kände jag att jag var hemma, mitt i tranbären, som min far och jag plockade och mitt i starrarna eller Carex sp. Han var en förebild min far, det var inte dålig det häller, och min mor, som även är en rolig dam, på svenskan, visst är det också mycket med dem jag tycker om. Det är nog en orsak till att kunna överleva, att en har nog kärlek, till att uthärda lite parasitism och blomma endå, men det är klart att den dagen parasiten tar död på värden sin, så är det inte lika roligt längre. Jag har en enkel natur, och jag hade nog önskat att uppväxten och livet var lika enkelt. Det att gå runt och önska varandra avrättade, som hos Henrik den 8de, kan ta död på den bästa. Jag är inte gjord för den typ av liv. Det tar död på mig med.

från barndommen, inga vuxna folk som bryr sig.

Jag har läst om klimatändringarna och bevarandebiologi, eller utrotningsbiologi på universitetet, de förhåller sig bara till faktan, det går inte som i barndommen att tillintetgöra mig och mitt, men en mängde som inte bryr sig och tar ansvar, det är hela barndommen i repris, då det är det kanskje ingen mening i att människorna fortsätter, de vill ju inte.

Men kunna bara jag och mina barn och de jag tycker om fått fortsätta, de som inte vill, kan få gå.

De kan få boka biljetter i min webblåda, enkelbiljetter. Ej ombokningsbara.

Löp och köp and: Because you dererved it.

I mörka stunder så tänker man så, men sedan är det bara att bita ihop och fortsätta. Musik har den förmågan, ja som teven, att lyfta en bort från närheten till det obekväma.

Jag tror det är första gång i livet att allt har kommit i kapp, när man har nämnt det onämnta tillräckligt många gånger så har det övergått från fiktion till verklighet, men det förutsätter att det var verklig, och sedan blir graden av verklighet, nästa projekt, det är omöjligt att veta än. Sönderslagna fragmenten är svårt att limma i hop, det är som en porslinskopp, lite för gammal och lite väl pulveriserat, eller så beror det på.