från barndommen, inga vuxna folk som bryr sig.
Jag har läst om klimatändringarna och bevarandebiologi, eller utrotningsbiologi på universitetet, de förhåller sig bara till faktan, det går inte som i barndommen
att tillintetgöra mig och mitt, men en mängde som inte bryr sig och tar ansvar, det är hela barndommen i repris, då det är det kanskje ingen mening i att människorna fortsätter, de vill ju inte.
Men kunna bara jag
och mina barn och de jag tycker om fått fortsätta, de som inte vill, kan få gå.
De kan få boka biljetter i min webblåda, enkelbiljetter. Ej ombokningsbara.
Löp och köp and: Because you dererved it.
I mörka stunder så tänker man så, men sedan är det bara att bita ihop och fortsätta. Musik har den förmågan, ja som teven, att lyfta en bort från närheten till det obekväma.
Jag tror det
är första gång i livet att allt har kommit i kapp, när man har nämnt det onämnta tillräckligt många gånger så har det övergått från fiktion till verklighet, men det förutsätter
att det var verklig, och sedan blir graden av verklighet, nästa projekt, det är omöjligt att veta än. Sönderslagna fragmenten är svårt att limma i hop, det är som en porslinskopp, lite för gammal och lite väl
pulveriserat, eller så beror det på.