hämtning

betyder att alla inte är lika, och det kan kännas hotfullt för människor, att alla inte är lika dem, det finns spektra och register man inte delar, och i maktsituationer finns det några som försöker trycka bort dem, som är olika dem och inte av samma slag. Det kan nu vara frestande, men det är en farlig lek. Variation skapar en stor bredd och olika personligheter som vi alla måste förhålla oss till, och ingen facit, människan gillar också att ta bort variationen i naturen, människan är begränsade, allaihop att det är pinsamt om det skulle komma fram, eller hur, trösten är att det gäller alla, ingen har allt, bara delar, jaha så spännande, eller inte. Jaha, och att fatta att så komplext är det, och sedan får en bara se på all variationen, jag tycker också det är jobbigt. Själv kommer jag inte till att förbli i Stockholm, folk slänger sopor, överallt, jag vill inte bo på en sopstation, så länge det finns natur kvar, jag tycker inte om folk som slänger ifrån sig överallt, och vill inte måste se på det dagligen.

ett tåg ut till världen

av kemi, jag har alltid tyckt det var jätteroligt att lära, det fanns inte påfrestande, men min mor gillade inte den sidan, den är dödlagd, men hon tyckte om min kreativa sida, men man kan inte gilla en halv person, sedan jag tyckte mera om kemi än kreativitet, i alla fall då. 

Typ en haploid person, fram med Google synonymordbok, eller encyklopedian, det att dödlägga halva personligheten och blir inte bra. Jag tyckte också ekologin var väldig spännande. Jag tycker om att lära, fram till någon ställer orimligt höga krav, jag har alltid tyckt om skolan, som undervisnings-forum, i början satt jag längst framme som ett skolljus, fortfarande kan jag fångas av bra föreläsningar eller liknande. Det kreativa var mera en sidogren, inte något som jag har identifierad mig med, bara roligt att hålla på med i mellan.

Man kanske inte passar till sina förälder i bland, notdottmatch, och com-inte-hem. I bland tycker jag inte om mina föräldrar, inte alls. Det känns inte som jag hade något gemensamt med dem. 

Har det något med monokulturar att göra. Kanske för att jag tycker att de var lite för monokulturella, de fattade inte att jag inte var som dem, det känns bara hopplöst det hela.

Hade vi någon gemensamma glädjer, det minns jag inte och det tror jag inte. Man måste känna att det var någon möte eller mötespunkter, men det tror jag inte det var.

Hopplöst känns det och i bland bara hopplöst trist.

Eller bara ganska löjligt ilsken, som en annan fårskalle

- är det Kairos innuti en som gör att en fattar och tar in miljöproblematiken i sitt djup och bredd, eller är det mera personlighetsdrag.

I dag på bussen på den onödigt långa färden kom ilskan mot min far ca 100 år efter den borde ha kommit. Din sabla fårskalle, hur i all världen skulle du ha barn för, när du var helt inkompetent som far, din sabla dumskalle, där fick du så du teg, fast han var lika omotaglig för ord levande som död, alla ord passerade rakt igenom han, som vore han förståndshandikappad. Han var ju läkare, men det är ingen garanti för att inte vara funktionshindrad. Det gick inte att kommunicera, orden gick rakt igenom huvudet på honom, som vore det tomt. Man säger att man blir så de fem närmaste man omgås med, min far gätte får, säkert minst fem, och fårskalle blev han. Okej han var väldig snäll, men det är ju även fåren. Får får får? Nej får får lamm, förstås, förlamade lamm, sabla hur arg jag är på honom, han skulle definitivt ha stannat hos fåren, den sabla odågan.

Jag brukar få jättedåligt samvete. Stackarn kan ju inte försvara sig, i så fall brukar det plinga på rätt snabbt. Men inte kommer jag be om ursäkt, det får han göra.

Apropå hur blir man miljöengagerad, min bror blev inte, han är minst lika intelligent som jag, kan säkert världshistorian bättre än encyklopedien. Kanske är skillnaden att han var mera målmedveten och självhävdande. Jag har inte varit så målfokucersd och är även ganska kretativ.

Någon anledning var det, antingen det var Kairos eller inte.

Eller så var det inte Kairos eller inte. Din sabla fårskalle! Nu fick du så du teg. Tick tick tick, snart kommer samvetet, som en bomb i Kairo.

Senaste kommentarer

11.10 | 19:20

Strax passerar vi punkten då jag har läst min blogg 1,5 miljoner gånger! Grattisar bästa Jag, och naveln är som bön-stängeln, och ni kan få boka en sightseeing!

06.07 | 21:03

Jeg synes det er godt skrevet. Og det er så sant,så sant. Jeg synes det samme som deg. Vågå og Svaregården er vakre minner også for meg,Klem fra mor

16.03 | 13:12

Anne, du har en sterk og vakker stemme. Jeg ble rørt og berørt. Dette er er veldig bra!

15.03 | 19:17

Ärlig en kommentar MÅSTE jag ha och därmed fick jag en kommentar till. Grattis Anne med kommentar 5, och till de 4 andra!!!!!