hämtning

vara allra bäst likt på jorden och sprida frid överallt, det är bara att åsiktsbehovet övergår alla andra behov, i bland känner jag mig som en åsikts-atombomb, bardang! säger den när den landar i publiken, men det var inte atombomben, visst sa det pardang! men folk vänder sig illskna mot mig, och jag som bara spridde frid på jorden, försöker jag att le glatt tillbkaka. Åsiktsbomben, jag är det, och jag kommer inte att bli gillad av alla, fast jag kunde ha köpt rosor till dem som kompensation, som regel förstår jag häller inte när jag prickar in mina åsikter, de kan faktisk vara helt osagda i bland, när de störde någon central person.

Jaja så kan det vara, för jag har fruktansvärda tydliga åsikter och sedan de är genomtänkta, kan jag inte lämna dem för någon. Det vore att lämna sig själv och det var omöjlig.

Men i bland kan jag även tro att de osagda åsikterna tog större plats, än jag trodde.

PARDANG! Oavsett så är känslan den samma.

Att skicka livesändning och publicera folks åsikter öppet, var det atombomben, eller var det inte. Intressant var det, och jag gillar troligen kommunikation väldig mycket på olika sätt.

Om en skulle dö, så måste ens sista ord vara värdiga, som på en månlandning ungefär, jag är för trött och nu får jag inte energi ifrån detta längre.

Men de sista orden, för denna gången, kan inte vara de nedanför, de var inte värdiga nog.

Det som biologer och andra såg då utvecklingen gick i gång, en samhällsutveckling baserat på dåliga idéer, ja kanske inte till en början, man ville ha en snabb utveckling och det blev det, och den kom på avväger. 

Ekologi är ingen ideologi, den är baserat på ren kunskap och om naturens gränser, och det går inte att förhålla sig till den ideologisk, den är ett måste för vår överlevnad.

Det finns någon större än mänskliga tänkande utformat i ideologin, och det återkommer jag till.

Det är ganska primitivt tänkande att vi är så mäktiga att det inte gör något att vi utplånar det självklara, vårt beroende av en fungerande natur, lantbruk, ja vi är helt beroende, och kommer aldrig fri från det, och korsar vi den gränsen, jorden eller naturens gränser, så är det vi som försvinner, vi kan inte övervinna naturen.

Innan industrijordbruk, monokulturer och våld på vår egen natur, så hade vi ett jordbruk, där de var små enheter, och allt som togs ut tillbakefördes till samma gård. Det var grundämnen som är viktiga för livet C och N och P, och alle de andre grundämnen och spårämnen och i dag tillför vi dem konstigt, som t.ex konstgödning, och allt som förut var en cirkel eller cykel, hamnar i dag som föroreningar i haven, gården kan inte hantera all överskottet av biprodukter eller det vi kallar föroreningar. 

Naturen är inte farlig eller hotar, det är bara vi människor som gör det.

Jag tillhör dem som menar att vi måste tillbaka till lokalt självförsörjning, vi kommer inte ha möjlighet till att interreagera med omvärlden som i dag, och vara möjlig att upprätthålla någonting, som inte har förankring till den situationen eller till de gränser som är helt fasta, nämligen naturen och klimatets.

Det är inte svårare än som så, men för få har förmågan till att inse hur enkelt det egentligen är, och att det inte går att punktera natur och miljön för att hämta ut de sista stålarna. Det sista ordet var försåvitt inte något värdig slutord, men mycket av det som händer när pängar blir det överordnade målet, är inte värt någon ting.

Pengar, om det är drivkraften, och det blir det i ett konkurrensutsatt samhälle eller värld, så säglar vi mot ett grymt och gemensamt öde. Alla som har en större tankeförmåga och interesse av något större än pängar, inser det. Det är inte så jättesvårt, det kan jag garantera!

Och garantierna säljer jag i min webb-bod, löp och köp!

Och sedan kan jag återkomma om biodiversitetens viktiga roll i att upprätthålla livet på jorden. Det ÄR livet på Jorden. Kom igen hjärnor!

Och jag skall vara riktig snäll och inte tillägga något ord före hjärnor.