Om en skulle dö, så måste ens sista ord vara värdiga, som på en månlandning ungefär, jag är för trött och nu får jag inte energi ifrån detta längre.
Men de sista orden, för
denna gången, kan inte vara de nedanför, de var inte värdiga nog.
Det som biologer och andra såg då utvecklingen gick i gång, en samhällsutveckling baserat på dåliga idéer, ja kanske inte till
en början, man ville ha en snabb utveckling och det blev det, och den kom på avväger.
Ekologi är ingen ideologi, den är baserat på ren kunskap och om naturens gränser, och det går inte att förhålla
sig till den ideologisk, den är ett måste för vår överlevnad.
Det finns någon större än mänskliga tänkande utformat i ideologin, och det återkommer jag till.
Det är ganska primitivt
tänkande att vi är så mäktiga att det inte gör något att vi utplånar det självklara, vårt beroende av en fungerande natur, lantbruk, ja vi är helt beroende, och kommer aldrig fri från det, och korsar
vi den gränsen, jorden eller naturens gränser, så är det vi som försvinner, vi kan inte övervinna naturen.
Innan industrijordbruk, monokulturer och våld på vår egen natur, så hade vi ett jordbruk,
där de var små enheter, och allt som togs ut tillbakefördes till samma gård. Det var grundämnen som är viktiga för livet C och N och P, och alle de andre grundämnen och spårämnen och i dag tillför vi
dem konstigt, som t.ex konstgödning, och allt som förut var en cirkel eller cykel, hamnar i dag som föroreningar i haven, gården kan inte hantera all överskottet av biprodukter eller det vi kallar föroreningar.
Naturen
är inte farlig eller hotar, det är bara vi människor som gör det.
Jag tillhör dem som menar att vi måste tillbaka till lokalt självförsörjning, vi kommer inte ha möjlighet till att interreagera med
omvärlden som i dag, och vara möjlig att upprätthålla någonting, som inte har förankring till den situationen eller till de gränser som är helt fasta, nämligen naturen och klimatets.
Det är inte svårare
än som så, men för få har förmågan till att inse hur enkelt det egentligen är, och att det inte går att punktera natur och miljön för att hämta ut de sista stålarna. Det sista ordet var försåvitt
inte något värdig slutord, men mycket av det som händer när pängar blir det överordnade målet, är inte värt någon ting.
Pengar, om det är drivkraften, och det blir det i ett konkurrensutsatt
samhälle eller värld, så säglar vi mot ett grymt och gemensamt öde. Alla som har en större tankeförmåga och interesse av något större än pängar, inser det. Det är inte så jättesvårt,
det kan jag garantera!
Och garantierna säljer jag i min webb-bod, löp och köp!
Och sedan kan jag återkomma om biodiversitetens viktiga roll i att upprätthålla livet på jorden. Det ÄR livet på Jorden.
Kom igen hjärnor!
Och jag skall vara riktig snäll och inte tillägga något ord före hjärnor.