i

Kina imperalistisk eller inte? det är bra att jag inte är politiker eller offentlig åsiktsmakare, jag hade snott paraplyn till Valma och kört den genom stortån till personen, och samtidig sagt: Din idiot! Eller: Din dust! på norskan. Kort och gott! Det blir inget bättre av det, därför har jag betskänor i stället. Måste man slicka någon storebrorsa i världen? kan man inte ha egna åsikter. Kina imperalister? får man inte säga det högt?, eller kommer lång trång pang då? och så är man tre huvud kortare, precis som dem?

Ja det vore ideellt för dem.

Jag undrar på hur klimatet är på fjällen för tiden?, det är väl dags att packa snart.

Jag är med i så olika grupper, som nog hade ätit upp varandra om de kom varandra nära, om jag tänker ideellt och gillar harmoni, så tänker inte världen byta kostym av den anledning. De går i sin gråsvartblåarock om de vill det, eller byter till något passande för stunden, de äter lite här och där? Fikar lite med mig och dem eller dom, det är omöjlig att färdas i suddiga landskap, jag gillar harmoni, broderskap och systerskap tvärs över jorden, men möjligen alldeles själv, och är bara ett byte eller utbyte. De som vill ha makt tar inte hänsyn just till mig, varför skulle dom det?

Känslan är att det blåser mycken kyliga vindar runt omkring, och de kyliga vindar vill inte mötas.

Det att vara ren, ja inte rensdyr, verkar inte vara lönsamt, tänker vissa? Om allt är suddig och luddigt, och allt är på en hal spelplan, så blir det inte varmare, och om jag försöker att gå åt samma håll, så är det jag som går kvar till slut, ute och fryser?

Jag hoppas världen inte är så ynklig. Det vore världens nederlag,

att vi vore mikroorganismer, så står det någon klar på en var svag punkt som dyker upp, klar till attack, det finns stafylokocker, streptokocker och andra kockar, det är alltid en tjuv för alla fall, det är ju en anledning till att folk eller mikroorganismer sluter sig i grupper, klar till att angripa en var som inte tillhör gruppen. Människor som mikroorganismer? Ja självklart, bara i större måttstock, från och till behöver en gråta över väldens tillkortakommande. Vore allt komplett, så vore det inte behov för alla de olika stimmar. För att må bra, så får en faktisk svälja några kockar eller stafylokocker. Men behöver ju inte bli sjuk för det, eller hur gottfolken? som sitter mitt i gruppen, i randzonen eller i periferien och surklar.

Jag har försåvitt alltid frusit, och borde vara härdat, men det är bara det att som människa, kan en välja om en vill sprida vidare kylan eller värmen? så då har vi lite större valmöjlighet än mikroorganismer? Ja då får ni lyssna på nobelpristagaren i medicin detta året. Och lyssna väl. De kanske har alla svaren?

den mardrömmen i natt, jag drömde om att vara bunden och försöka undslippa, den sitter i ryggmärgen, drömmen, den var helt paralyserande.

Stackars den bundna tidningen, eller inbundna, vi måste befria den eller hur? Vi planera att göra den fri? Yes? Vi wallraffar lite och befriar den, så att den kommer fri och blir till den befriade eller fria tidningen, eller hur?

Det är blanding av spök och allvar, eller hallvar, norsk namn. Mest spök.

Det finns nog knappt något alternativ till SVT och DN, så det behövs alternativa röstar, och en skall aldrig svälja all ting en läser oavsett. Tyvärr så finns det ingen upplyst befolkning, som kan skilja på det som skrivs eller sägs, vi har inte blivit uppfostrade så, eller skolerade så.

Ja inte för att vara blyg, men självklart har jag läst boken till Wallraff, jag var väldig politisk engagerad i tonåren, ja ganska tidiga tonår, fast det börjar bli ett tag sedan. Nu.

Men det är något konstig med alla dessa män på alla håll i politiken, som vill bli så sabla fria, fria från vadå? det är att faktum, att dess friare de blir, dess flera måste de knäbla, ja det är ingen kritik, det är bara ett litet paradox, då det är inga kvinnor som vrålar om frihet, friheten skall delas självklart. Den borde vara för alla. Ja ideellt sätt, men även som ett mål. Men jag har inte gått djupare i den problematiken, tror jag. Och jag låter temat hänga i luften, då jag har mina egna fokus. Nu för tiden.

som ordet dum och oberoende, intetsägande, och inget mått.

Kanske är friheten en personlig upplevelse, och kanske vet en inte vad friheten är för efter en har varit bunden?

Självklart ska stå upp för sig och likasinnade, stå upp för sina rättigheter när de är undertryckte, brukade och missbrukade. Och vad skall Hollywood-fruarna med alla pengarna, det är rena rama vulgaritet och ganska äckligt det de visar upp.

Kan det vara naturen, som vi kuvar och spottar på efter, som är den ultimata underklassen, de har ingen röst, och pervo trofé-jägare har ingen match, det hela är bara Äckel.

Det är naturen som har visdomen hövligheten och skick och bruk i sig, den har egoismen, och allt. Ganska enkelt naturkunskap. Det går inte att trumpa, i relation till naturen, före eller senare går det åt skogen då. Naturen har naturliga gränser, som havererar vid för mycken intrång. Det hela är lågt av alla dem som visar upp sig, på teven i dyra bilar, på affärsresor, det är skamligt, och primitivt, nu i dag då vi har kunskapen om var dessa gränser egentligen går, och därmed våre egna gränser för all aktivitet. Naturen som teori, finns också, och därmed skall den vara vägledande och över alla andra teorier.

Där, när det gäller den okunskapen, kan vi tala om dumhet, jag tycker det är ett mått.

Det finns bara en fakta-kunskap och det är naturvetenskapen. Resten blir åsikter, och ska åsikter stå över faktan, nej det tycker jag inte. Man kan inte läffla med fakta. Man får ganska enkelt inte stå och ljuga. DÅ är det game over.

Ja jag vet att det är förenklat, men själv den dummaste intelektuelle fattar vad jag menar, annars är de bara Dumma, ganska enkelt.

jag växte upp i en tid med sur nedbörd och ett ganska stort engagemang i Norge för naturen. Då oljan kom, så handlade fördelningen om att fördela oljepengarna broderlig. Jag minns jag såg på det hela med en bismak, det gjorde något med allas engagemang, de drunknade det i pängar, och jag förstod att det inte var bra, jag utbildade mig för att jobba med miljöfrågor, och var därför bland de första kanske, som deltog i undervisningen om klimatproblemen, som de ser ut i dag. Mastern var självklart om baktieriell nerbrytning av oljan, vad annars? Men jag hann aldrig bli klar. Sedan kom verkligheten, familj och flytt till Sverige, och deltog på kalaset till jag hörde Pär och andra ta upp klimatfrågan på teven någon gång på början av 2000 talet, innan det blev tyst igen, i 2005 började jag på skola och utbildning i Sverige, jag fick verkligen starta på scratch och i 2010 kom jag med på Facebook, så jag kan inte enbart vara otacksam för Facebook, där jag har sätt engagemangen växa. I alla fall har jag varit del av en växande medvetande, eller medvetande var stort även innan oljan, men kanske så får den större effekt denna gången, och jag hoppas utan ett hejdlöst fall, heter det fall, eller utan att allt raknar. Det hoppas jag verkligen på. Och vad hade jag varit utan Facebook, jag som visst nog kan ha gott humör, men tillhör de introverta. Jag hade nog simpelthen varit inga ting, och möjligen är det det jag är?