hej hej

i höstas tog en grav omsorgssvikt ut sin rätt. Det går inte att vanvårda någon och sedan får det inga konsekvenser. Det är som utbud och efterfrågan; urholkar en något, så tappar det värdet. Före eller senare tar skadan ut sin rätt. En livslång slitage från oförståndigt folk. Konsekvenserna vill inga vara, men jag saknar förmågan att skicka notan vidare. Utan pängar och utan status räknas folk som värdelösa i sig själv, alla hemlösa går med ett skyllt, värda nollan, läser andra In i skylten de bär. Vissa av oss har inte förmågan till att värdeavskriva någon annan människa.

Det är väl de som är dumsnällheten personifierade?

Halvdöd.

Som den sista moikan försöker jag manövrera mig fram osynligt i min UFO, pardang säger det när jag braklandar in i församlingen, och gör obotligt krater. Det är inte så roligt häller. Någon har stulit min surf. Känslan jag har haft är att ständig tappa ryggsäcken och alla mina saker trillar ur och ur bussen var ufot sitter och tyvärr händer det då och då. Det går inte att mygla osynligt i sin ufo. Och i bland känner den sista moikan sig rödlistad.