i höstas tog en grav omsorgssvikt ut sin rätt. Det går inte att vanvårda någon och sedan får det inga konsekvenser. Det är som utbud och efterfrågan; urholkar en något, så tappar det värdet.
Före eller senare tar skadan ut sin rätt. En livslång slitage från oförståndigt folk. Konsekvenserna vill inga vara, men jag saknar förmågan att skicka notan vidare. Utan pängar och utan status räknas folk
som värdelösa i sig själv, alla hemlösa går med ett skyllt, värda nollan, läser andra In i skylten de bär. Vissa av oss har inte förmågan till att värdeavskriva någon annan människa.
Det
är väl de som är dumsnällheten personifierade?