hej hej

Ja och fanklubben ringlar utanför som vanligt i jakt på mina autografer. De orkar nu inte spela fotboll i värmen. Det finns då vissa gränser. Jag tror jag alltid har levd på existensens yttergränser, och där har det gått sport i hos vissa att se hur nära de kan prässa mig innan jag tappar taget för gott. Jag har aldrig lärd att klaga som vissa andra. Och jag hatar detta stället, en människa är ok, men många är en flock, och flocken brukar bete sig högst olämpligt tillsammans. Jag har ingen känsla kvar i kroppen, allting snurrar runt och runt och runt. I morgon skall jag ta mig sammans igen. Jag lovar!

lipar aldrig, trots motgångarnas omfång.

Del 1002 i motgångssagan, jag sitter på schnälltåget på väg mot Stockholm i en vagn som ser ut som den Fleksnes satt i med snus på sätet bredvid, hissen var insnärt med bajs, och det stinker av mina skor. Det är bara svättstanken som överdövar stankarna. Men lipa, nej, de kan tro det är mig det stinker av. Aldrig i livet, de kunde tro att jag liknar på Fleksnes.

Och tåget kör igenom en grå dimma, med orsak olika skogsbränder på vägen. Det är inget vidare.