Ja och fanklubben ringlar utanför som vanligt i jakt på mina autografer. De orkar nu inte spela fotboll i värmen. Det finns då vissa gränser. Jag tror jag alltid har levd på existensens yttergränser, och där
har det gått sport i hos vissa att se hur nära de kan prässa mig innan jag tappar taget för gott. Jag har aldrig lärd att klaga som vissa andra. Och jag hatar detta stället, en människa är ok, men många är
en flock, och flocken brukar bete sig högst olämpligt tillsammans. Jag har ingen känsla kvar i kroppen, allting snurrar runt och runt och runt. I morgon skall jag ta mig sammans igen. Jag lovar!