hej hej

mår jag illa att se på doktor Phil, delvis hjälper den till att förstå, hur männsikan är.

Det är ingen idealvärld, och det handlar om turen eller oturen. Det är grymt att höra på folk som har gjort andra till objekt, en ting eller inga ting. Det väller sig i magen, men så ser det ut, och ofta kommer det aldrig farm i ljuset. Det är ett källare-liv, eller lofts-liv, man ser det inte så öppet, för vissa mera anständiga folk ville ha reagerat, vissa av dem. Vi ser resultaten, drogade hemlösa och duknackade, som vi sedan tänker får skylla sig själva, för det odrägliga livet de lever. Medan de flyger jorden runt, hittar den lilla lyxen som finns kvar. Livstilen avspeglar lite av vår attityd mot andra. Jag föstår det, de hemlösa och drogade ser inte presentabla ut, kan ha ett odräglig språk, och de finns i alla varienter som alla andra. Men alla tänker att alla andra skall hjälpa men inte just de, det fungerar dåligt. Det fungerar väldig dålig, då det blir som hönan eller ägget.

På något sätt.

inte den procenten, men är ganska seg av mig, jag har klarat mig på lite, och har många sidor som är ganska så väl-fungerande. Men egentligen är detta förstå gången jag berättar, då ingen frågade mig vad jag hade varit med om, vissa vänner och folk gav i perioder tillräckligt till att klara sig. Jag känner inte identifikation med den ofunktionella vården, den är inte till för folk, precis som många känner för andra myndigheter och institutioner. Jag känner empati för folken som hamnar där, jag skulle så gärna varit skillmaden, när en kommer nära en zombie, så ser en männskan i den, som bara väntar på att bli till. Så upplever jag det, och allt för många, som är utan vilja till att se folk som folk, jobbar där. Det är ju inget jobb för folk som gillar att psyka ner andra.

Så självklart, men sedan är det inte så självklart alls. 

gillar många att grafsa i ens historia privata detaljer, vrida och vända lite på dem, strö lite salt i såren, och fråga dig vad du vill ha, du har då ingen aning om vad de har att erbjuda, sedan säger de, det har vi inte tyvärr här, med lite tryck, eller, vad behöver du, och sedan när de vet vad du behöver, så får du inte just det. Det här inte stöd. Det är löjlgit spill av pängar. Det är ofunktionellt, och kan förlänga övergreppen med decennier. Och det är helt utan empati. Det finns folk där med stor emapti, men detta är normen för bemötande. Empati och kompetens har vissa och har en turen att landa rätt, kan det bli riktig bra. Empati tror man finns i vården, men där finns det alldeles inte mera en annars. Det är ett system, som fungerar eller inte fungerar,

för en procent? Det är bara en gissning.

Det plågsamma är när folk inte hjälper varandra, är risken stor för att detta blir en norm.