mår jag illa att se på doktor Phil, delvis hjälper den till att förstå, hur männsikan är.
Det är ingen idealvärld, och det handlar om turen eller oturen. Det är grymt att höra på
folk som har gjort andra till objekt, en ting eller inga ting. Det väller sig i magen, men så ser det ut, och ofta kommer det aldrig farm i ljuset. Det är ett källare-liv, eller lofts-liv, man ser det inte så öppet, för
vissa mera anständiga folk ville ha reagerat, vissa av dem. Vi ser resultaten, drogade hemlösa och duknackade, som vi sedan tänker får skylla sig själva, för det odrägliga livet de lever. Medan de flyger jorden runt, hittar
den lilla lyxen som finns kvar. Livstilen avspeglar lite av vår attityd mot andra. Jag föstår det, de hemlösa och drogade ser inte presentabla ut, kan ha ett odräglig språk, och de finns i alla varienter som alla andra. Men
alla tänker att alla andra skall hjälpa men inte just de, det fungerar dåligt. Det fungerar väldig dålig, då det blir som hönan eller ägget.
På något sätt.